Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter tio minuters skarp marsch kunde
generalen öfvertyga sig om att pojken talat sanning.
På Notholmsgrundet låg verkligen en skuta
fast-kilad, men det var utan vidare klart att ingen
fara förelåg för vare sig fartyg eller besättning.
För öfrigt voro alla ombordvarande lyckligt förda
i land; här fanns intet bruk för generalens
taktiska insikter och erfarenhet från
flodöfver-gångar.
Direktör Widbom sprang halffull omkring
och tjöt och snyftade; hans hustru grät stilla.
Truppens öfriga medlemmar togo olyckan med
stort jämnmod, ty de förde icke med sig mer
af de ägodelar mal och rost förtära, än att de
bekvämt kunde bära dem under armen, hvilket
de också gjorde. Mamsell Durand hade
visserligen icke kunnat bärga sina koffertar, men så
snart hon fått klart för sig, att de icke löpte
någon nämnvärd risk, började hon finna
allt-samman ovanligt trefligt, ett pikant afbrott i
resans enformighet.
Generalen gick fram till de skeppsbrutna.
Skeppar Österberg hälsade ödmjukt.
— Goafton, genraln! Det gick lite tokigt för
mej den här resan.
— Se, är det Österberg, som placerar skutan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
