Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en advokat från Moskva, ett par kadetter, en
student och en herre af obestämd lefnadsbana*
som för den skull kallades ingeniör, stimmade
hvarje kväll kring hennes stol på
brunnshusverandan, så det var nästan löjligt att se. De
sprungo i fötterna på hvarann som hundvalpar
och närde ett lifligt inbördes hat, som
kulminerade i kollektivförakt för ingeniören, som
obestridligen åtnjöt största gunsten hos fru
Malkovski. Ingeniören var en utpräglad
Mefisto-typ. Han älskade att stå med korslagda armar,
glödande ögon och ett diaboliskt leende på
läpparna ; man såg honom aldrig annorlunda, utom
då han åt och då han sof. Rivalernas försök
att störta honom voro fruktlösa, dag för dag
blef fru Malkovskis välvilja gentemot honom allt
mer påfallande. Men så en vacker dag dök där
upp ett nytt ansikte vid middagen, en
Kristus-profil. Och dess egare, doktor Strepkin från
Nischni-Novgorod, var mer än bara profil, han
var en intelligent man och schackfanatiker. Från
morgon till kväll sågs hans fårade tänkarpanna
lutad öfver schackbrädet, medan han med ett
smärtsamt, nästan bittert småleende betraktade
de små elfenbenspjesernas gång, skenbart
förvirrad och likväl obönhörligt lagbunden som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
