Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
traktade som sitt, eftersom de bodde där året
om och människorna bara då och då kommo
dit för några timmar.
När Erik kommit ett stycke utanför staden,
satte han sig i skuggan. Det var kväfvande
varmt. Björkarnas och rönnarnas löf hängde
gråa af damm, orörliga. Eriks humör var
alldeles på tok; på två dagar hade han inte sett
skymten af henne. För resten hade hon varit
nyckfull och oberäknelig den sista tiden. Hon
hade inga bestämda promenadtimmar mer, man
kunde aldrig veta när hon gick ut och hvart
hon tog vägen. När han frågade henne, om de
inte kunde ha bestämda tennistider, skrattade
hon bara på ett otrefligt sätt, alldeles som när
han brukade ta hennes hand och kyssa den.
Just som detta skratt genljöd i Eriks öron,
hördes steg i vägkröken. En dam närmade sig
långsamt. Parasollen hindrade till en början
Erik att se hennes ansikte. Jo, nu. Det var
hon.
Hon log mot honom, ett förtjusande löje. Men
han stod bara och beundrade hennes gång. Man
kunde inte märka, att hon flyttade fötterna förbi
hvarann, att hon tog steg, hon gled fram som i
en mjuk vågrörelse. Så måtte ormen ha gått i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
