Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det tycks verkligen vara blod. Och jag
som trodde, att finnarna hade bara sin berömda
filbunke i ådrorna!
Så gingo de vidare. Strax nedanför
utsikts-berget dök slaktar Davidssons stora hund fram
ur snåren. Den var känd för att vara arg och
häfdade äfven nu sitt rykte genom att morra
ilsket. Fru Malkovski blef så förskräckt, att hon
skrek till och klamrade sig fast vid Eriks arm,
mycket tätt. Långt efter det hunden
försvunnit gjorde hon på samma sätt, och vid hvarje
steg kände han barmens spänstiga mjukhet
pressas mot sin öfverarm.
Så stodo de då ändtligen i utsiktspaviljongen.
Nedanför dem gick barrskogen i långa
dyningar, mörka med ljusare skiftning af björk i
vågkammarna. Men långt borta i söder skimrade
en strimma af det verkliga hafvet i guld och
vinrödt, och kobbarna lågo som en flock änder
på vattnet.
Den lilla murkna paviljongen var fullristad
som en runsten, från golf till tak, med initialer,
genomborrade hjärtan och andra lättfattliga
symboler, hvari folkets breda lager älska att kläda
sin erotiska känsla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
