Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bragt tusende människor från vett och sans,
att det smakade så barnsligt oskyldigt, som
pologryn från julgranen. Herre gud, julen!
Det var inte så långt dit mer. Hvar skulle väl
Nina fira sin jul? I Cannes, i Nizza eller
kanske i Paris — i hvarje fall någonstans därnere,
där lifvet lefves och inte framsläpas, där Guds
klara sol skiner på lyckligare länder och rikare
människoöden. Erik greps af medlidande med
sig själf vid tanken på att han var tvungen
tillbringa hela den ändlösa vintern i Helsingfors,
och inte bara denna, utan också nästa och
kanske alla kommande. Han kände hvaije gata,
hvarje hus till leda och förtviflan; han kunde
gå och bli rasande på hederliga människor, som
inte gjort honom annat ondt än mött honom
alla dar, på gatan, på teatern, på
restaurangerna, öfverallt. Han visste också precis hur
han skulle känna det, när han om en vecka
åkte hem från ångbåten, öfver Espen, där
vännerna redan gingo af och an, af och an, som i
en hästvandring, och den lilla löjliga skökan
Napoleon stod i Edlunds hörn, som hon gjort så
långt Erik kunde minnas. Hur var det Åke
Holm hade sagt, en gång då de trötta och
ut-leda vid allt gått omkring från krog till krog?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
