Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behöfde en timme till omklädning, men denna
timme var den längsta han någonsin varit med
om. I snabba klunkar drack han det ena glaset
whisky efter det andra och beredde
öfverhufvud-taget Mikael en liflig iakttagarglädje. Ju
härligare han började se världen i whiskyns
guldglans, dess starkare växte en känsla af
tacksamhet inom honom; tacksamhet mot ödet eller
Gud eller hvem den ädle, okände gifvaren nu
var, som låtit alla hans förehafvanden krönas
med framgång.
Dessa tankar fyllde Eytzing så helt, att han
absolut inte kunde hålla samtalet vid makt.
Mikael slungade då och då ut ett ord i den
stora tystnaden — matsalen var nästan tom
ännu — men det gick honom hvarje gång som
när man kastar en sten i vattnet och råkar
binda näcken: den försvinner med ett svagt
kluck, utan att åstadkomma ens den minsta
lilla ring.
— Skål, värderade! sade han till sist och
höjde sitt glas. Skål för den gyllene kalfven;
fordom dansade man omkring den, i våra
dagar med den. Skål för den stora lyckan, som
synbarligen öfverskyggar dig, fastän man inte
precis kan beskylla dig för pallor amantium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
