Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hvad är det nu igen för spitakel, Elsa?
Elsa svarade ej. Hon hade kastat sig
raklång på inventionssoffan och låg där och bet i
en kudde.
Gumman stirrade på henne med sina döda
ögon, som om hon kunnat se tvärs igenom
henne.
— Hvarför gråter du för jämnan nu om
dagarna ?
Elsa lyfte hufvudet från kudden.
— Här är så fult och tråkigt och alla är så
elaka mot mig. Jag önskar bara att få dö.
Den gamla höjde sina värkbrutna, knotiga
händer som för att afvärja någonting förfärligt.
— Det är en stor synd att tala så där
lättsinnigt, du ska be Herren om förlåtelse och
söka tröst hos Honom.
Elsa ryckte otåligt på axlarna.
— Alltid kommer du med Gud och Gud.
Inte kan han hjälpa mig, eller också vill han
inte.
— Jessus, så du talar, din brottfälling!
Gumman stod obeslutsam och fingrade på sitt
förkläde, men så sänkte hon rösten till en
förtrogen, illistig hviskning:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
