Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det är alldeles för litet för min gemåls, den är
säkert värd tre.
Alla skrattade våldsamt, utom Elsa. Hon
satt och såg nästan förfärad på fru Durdins
skratt: det började med en bäfning i hela
hennes kropp, ett fruktansvärdt jordskalf
någonstans under bordet, som småningom fortplantade
sig till de väldiga lösa massorna högre upp.
Ansiktet förblef nästan orörligt, men ett
oarti-kuleradt, fullkomligt osannolikt läte pressades
fram mellan hennes tjocka läppar.
Elsa satt bredvid Sascha Durdin. Man åt
på verandan och det var så trångt, att en fluga
knappt kunnat krypa mellan stolkarmarna och
väggen. Elsa kände Sascha Durdins ben allt
starkare pressas mot sitt eget, men hon kunde
nte dra sig längre åt andra sidan, ty där satt
missionsbokhandlaren och såg ut att inte precis
ha någonting emot en liten fotkurtis.
Belysningen var så svag, att ingen lade märke till
Elsas förgråtna ögon; tvärtom tyckte sig Sascha
aldrig ha sett henne vackrare än just nu.
Herr Durdin grabblade med sina
hrottarhän-der i kräfthögen för att få fatt i honorna.
— Ja, bror Durdin, sade herr Lundberg, du
har nu alltid varit svår på honor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
