Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bonde. Vördnaden kom sig däraf, att enligt
hans åsikt Weydlarna på Numlax voro de
största herrarna i socknen och kanske i hela
Finland, förresten — och rädslan hade han fått i
sig samma dag han kom i tjänsten. Det var nu
en historia, som Monsen gärna berättade för
hvem som bara ville höra på; tyvärr var det
numera inte så många som ville det, alla hade
hört den otaliga gånger.
Då Monsen kom till Numlax, lefde gamla
general Weydel ännu; han var öfver åttio år, men
såg inte ut för mer än sextio. Trött af resan
och tung i hufvudet af växthusens ljumma,
be-döfvande luft hade Monsen somnat på en bänk
i orkidéhuset och där hade generalen funnit
honom. „Jaså, din fördömda lätting“, hade han
ropat med sin hesa och bristande röst, som fått
knäcken 1831 i polska vinterfälttåget, „ligger du
här och sofver bort dagen! Tror du, din ohängda
kanalje, att du har kost och lön för att dra
timmerstockar?“ Och så hade han tagit sitt
spanska rör med elfenbensknopp och gifvit Monsen
den eftertryckligaste bastonad han fått pröfva
på, sedan han var en liten pojke och stal
prostens äpplen därnere i Skåne. Men när så
generalen hållit på en stund, hade han satt sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
