Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Östmans ansikte strålade och han bugade
djupt, gång på gång.
— Du var med i de gamla goda dagarna,
fortfor grefve Claes. Det är roligt att se dig, vi
är ju inte så många kvar.
Och vid minnet af otaliga galna äfventyr, som
den ene tagit del i och den andre bevittnat,
logo- de båda ett augurlöje. Till en böljan
försökte Östman göra det omärkligt och diskret
— som han en gång i sin ungdom sett Jean
Coquerel, generalens franska betjänt och
Östmans eget ouppnåeliga ideal göra det när
herrarna behagade dra in hans person i samtalet —
men snart bredde sig leendet ut öfver hela
ansiktet, och läpparna förmådde icke längre täcka
skottgluggarna i tandraden. I samma ögonblick
blef grefve Claes så allvarsam och högdraget
stel som bara han kunde det.
— Jag skall inte ha någon grädde, sade han,
i fall det är det du väntar på.
Skamsen som en våt hund lomade Östman af
med brickan.
Erik Wallin gick omkring med händerna på
ryggen och betraktade hvarje föremål med
an-daktfull uppmärksamhet. Hans blickar föllo på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
