Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, svarade Mikael, och allt skall en gång
falla i oskyldas och främlingars händer.
Hans blickar dröjde vid en klunga grå hus
på andra sidan viken. Det var den sista svenska
gården i kyrkobyn.
Grefve Herman nickade.
— Som ett snöskred äro de öfver oss.
Mikael visade med ett ögonkast på magister
Janhunen.
— Snart är vår roll till ända. Så kommer
deras tur.
På magisters kinder stod skäggstubben gles
och gul som rågen på hans hemtrakts åkrar;
ännu hade han långt kvar till det eftersträfvade
idealet: polisonger å la Johan Vilhelm Snellman.
De stora rummen tycktes skrämma honom, han
stödde sig i förbifarten på stolkarmar och
bordshörn. Men hur han än manövrerade, stötte han
alltid ihop med någon. „Jag ber om ursäkt!"
sade han förlägen, gång på gång. Han
betonade andra stafvelsen i ursäkt.
Gösta Leijonfeld hade förpuppat sig i en mjuk
länstol. Fru Ebba betraktade honom oaflåtligt
och med synbar oro, ty han hade smakat
grundligt på vinerna och funnit dem ganska goda.
Ebba Leijonfeld var lång och rak som en pe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
