Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alice Fleming lade sakta armen om hennes
lif.
— Var det så svårt att vakna, Törn rosa?
Nej, nej, gråt inte! Han är inte värd en enda
af dina tårar.
Märta såg upp.
— Hur vet Alice? Har jag behärskat mig
så illa? Tror Alice, att de andra märkt
någonting?
— A nej, var lugn! De andra, de som själfva
spela med, se så litet.
Mikael och Birger kommo långsamt uppför
trappan. Krokig och trött gick Östman
omkring och släckte ljusen, där de höllo på att
brinna ner i kronorna.
Mikael såg förbi de båda i fönsternischen.
— Så var den festen förbi. Vill du inte
spela för oss, Birger?
— Inte nu, sade Alice dröjande. — Inte i
kväll. Ingen musik är som tystnaden på Numlax.
— Jag står inte ut här längre! utbrast Mikael
häftigt. — Jag kan inte andas, själfva luften är
tung af minnen. I morgon reser jag, jag
längtar att få höra min fosterländska sång:
piston-gernas dunk och vaggongernas rassel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
