- Project Runeberg -  Granskär och Fiby urskog /
24

(1936) [MARC] Author: Rutger Sernander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gränsen mot söfer tycks ligs a någonstans mellan Stockholm och
Nyköping. I Stocldiolm registreras åtminstone i Eageliga Tidningar 12 maj
1735 för den 3 3 maj ett betydligt oväder med snö, hagel och regn
»skittals». Under hela natten »storm och urwäder». Nyltöpings Weckoblad (16.5.
1735), vavs meddelare för noggranna meteorologiska observationer, har ingen
storm att förmäla. för den 3 och 10 maj, men väl för den 3 smaj: »Snö 5 tim».

Traditionen osvr den tydligen fruktansvärda adtenen, särslölt dess
härjningar i skogarna, tycks ha varit mycket star’k ccli lever pi några punlcter
kvar’ ännu i dag.

Vs börja med Itøsht iumitisitUmii/ttting. Sifircrna över’ fallvirket för såväl
1735 som 1331 1332 visa, att vi här ha ett område, pi vilket de slcog fällande

stormarna kunnat rasa med alldeles särskild efielrtivrtet. Stora delar av
all-männingens skogar växa pi jnstabil grund, nämligen pt de anhopningar av
grova bleck, som sä ypperligt skildrats i beskrivningen till geokigiska kas t
bladet Jl horri«, Mari jämföre kap det I 5. S jälv hav jag genom besök pä
all-männinoen övertygat mig om beskrivningens rilcti&het och Q-ranens dominans.

En tradition om katastrofen häistädes 1735 hav jägmästaren Ynnox
Osxr-ss o>.’ haft godlieten att fä’ denna avhandling nedslcriva. Det- är’ ett
diskussionsinlägg efter ett föredrag av mig i Uppsala »Det stora uppländska
skogsfallet 1735» pi föreningen Upplands skogsmän den 26 februari 1336:

»När jag är 1315 överdog skötseln av Jtasbo häradsallmänring i
Jtasbe-kils socken, iakttog jag där pi en höjning vid Körmjian med torrt läge en
del gamla tallar sned knixar pi stammarna, utvisasrde att de bhvit
storm-brntna, varefter ur översta kvistvarven nya toppar bildats.

Förhållandena lato en förmoda, att träd som stitt sämre förankrade i
marken, främst granar, vrälrts omkull Pä de mer eller mindre bajonetthlia
nya topparnas grovlek och irsringar var ju lätt att avläsa, att den ungefärliga
tidpunkten för- förstörelsen lig mer’ än ett århundrade tilltala.

I Norrland blev jag en gång i tillfälle fi se verkningen av ett »skydrag»,
som en högsommardag bortsopade all skog pä ett smalare bälte och, i
förbigående sagt, tvärt slutade framför en bergvägg, invid vilken träden dock yd.
grund uv luftens mottryck stodo oskadda.

Någ ot liknande trodde jag först här varit för handen, men, sedan
uppmärksamheten var väckt och jag p:ä mer eller mindre avlägsna ställen sett
träd, även granar, med nybildad topp av nyss antydd ilder, var’ salien klar’
för mig: Slicgen själv hade berättat om en katastrof, som människor na tyddes
ha glömt.

Emellertid talade jag vid Jtasbokils äldste, soldaten G. Siolt, död för
ett-tiotal är’ sedan vid 33 irs ålder, och fick veta att det i hans ungdom berättats
om en förfärlig storm en somiito’ för länge sén. du skogen blåst omkull till
ett virrvarr och laeatur, som gingo pi bete, slagits ihjäl eller, kanske pi grund
av skador, ej levande kunde tagas ur slcogen.

För mig, som ovädersdagen den 15 december 1331 från morgon till kväll

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:21:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/srfiby/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free