Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framträdande ur havst under subborealen siler subatlanticum fitt granskogen
till sitt pioniär-samhälle och att de bibehållit der genom tiderna Den
överensstämmelse mellan skogs- och moräntyp^ som särskilt Grakluui>—
WEn’KBRHonx cid sina omfattande Västerbotten-undersökningar påvisat, talar
härför.
Storblcckmarkerna höra genom sin topografi och struktur till de väldiga
obygderna men med den vida skogen som en ekonomis k tillgång. Det är
därför ingen tillfällighet, att dessa marker just anträftas i vissa av de
all-männingar, som utgöra eller utgjort skcgsreserverna för Upplands ofta
skog-fattiga ilierbjgder.
Komma vi fiin Sjdvästupplands ikervidder, i vilka blockmarker och
ändmoräner uppträda som små. öar och holmar, ni vi i WiKrm.-BERGS n Wii-nge
iVäcpvnii den väldiga obygd, i vars famn, som npss framhölls, huvudföremålet
för denna avhandling, Eiby-skcgen, är belägen, och vilken mot norr fortsättes
av JbViyuv;(ta och VAtriAe-s aihnäwmig. Det är sto rbl ödemarkerna, som här
ge landskapet karaktär och som lämnat materialet till de väldiga odi talrika
ändmoränerna med deras granlider. I lapitlet «Katastrofen llSkiv visas vilka
härjningar orkanen 1795 orsakade i UlleråJcers allmänning, ehuru dess mycket
antagliga karalrtär av luckbildare ännu ej är empiriskt ådagalagd
Nästa allmänning av denna struktur möta vi några mil mot O i 2iöru>xla
och mnt ONO i med dess storblcclcmarlip ändmoräner och
granlider samt ohyggliga skogsfall 1795, om vilkas gigantiska belopp (jfr p. 28)
arkiven ccli traditionen talande vittna.
Vi sluta denna gecgrafislea skissering vid Upplands gräns, men framhålla
att Norrland, di uppmärlcsamheten blir mera fäis t vid fenomenet, säkerligen
kommer att i stor utsträeloning exempilifiera gvanlider pi grovblockiga moräner.
Ett praktexempel lämnades nyss från södra Gästrikland och bladet Sto>-
Höcbosu har i sitt skogseldsartete pr. 38 en liten karakteristisk bild frän
ett av sina första möten med den storhlockiga moränen, di derena ännu var
täckt av granurskog. Det var i 33räcke i sydöstra Jämtland:
"Under en av mina första exkursioner råkade jag in i ett- sådant
skogsområde, där gamla lialvruttna och mossbeklädda vindfällen massvis lägo kors
och tvärs över en storblcckig morän mark. Di pi den tiden änuu inga kartor
funnos, efter vilka man kunde lägga sina marschrouter, var det icke annat
att göra än att pi mifi söka sig fram i terrängen. Det tog mig den gången
ett par besvärliga timmar att komma ut ur den med vindfällen belamrade
blockmarken, som i den riktning, jag slagit in pi, troligen icke hade en
lölo-meters bredd."
Skogsfall på stabila jordmåner.
Den översikt av betingelser för skogsfall, vilken nyss lämnats, är
väsentligen grundad pri förhållandena inom de områden, vilkas skogar drabbades av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
