Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plantor, som icke behöva genomgå det första mar buskstadie t, men väl mycket
snart kunna nedsjunka till ett sådant.
I det normala bottenskiktets Hylocominm-täcke sker föryngringen dåligt.
I den risfattiga Hylocominm paHetinum-skogens mäktiga mosstäcke når t. ex.
groddplantans rot ej ner till humuslagret, ofta ej ens till bottenförnan. Bet
är på edafider (Sernander 1908, p. 68) av olika slag som denna koncentreras.
Från Granskär är p. 63 antecknad en mossig UocJceclaJid med särskilt täta
uppslag.
I litteraturen brukar talas om de täta granplantsbestånd, vilka, som
Göppert skildrar från Central-Europas gran-naturskogar, slå upp på lågorna,
då dessa nått nekrotiseringsgrad 5—6 på min skala. Det är ej blott stammen,
vilken genom att lämna grobädd ombesörjer föryngringen. Invid densamma
och de grövre grenarna, som sjunkit ner i Hylocomium-mattan, komma också
uppslag och av frodigaste art. Jfr p. 162.
På rotvältornaa öppna jord ställa sig understundom granplantorna i
vidunderligt täta bestånd. I en fältskiktslös del av Fiby Hylocominm
proliferum-H. garietinum - granskog har jag på och invid en gran-rotvälta från 9.9. 1911 den
29.4. 1923 utskurit en provyta på 1 m2 med 140 granplantor och 3 asp-rotskott.
Ur åtskilliga synpunkter är det av vild att bestämma, hur stormfallet ter
sig i Fiby urskog. I en serie figurer skola också i Avd. II kap. 5 meddelas
några provytor, vilka för detta samband illustrera storleken av det
edafid-material, de fallna stammarna och rotvältorna kunna lämna för en orörd
granskogs utveckling.
Ett ofta återkommande drag i naturgranskogen och bestämmande för dess
utveckling äro täta margransbestånd. I många fall sammanhänger detta
tydligen, men låter sig ingalunda i de äldre bestånden alltid bevisa, med denna
ej ovanliga hoppackning av granplantor på edafider.
Yi skola exemplifiera detta med nr 5, »de 14 granarnas grupp, p. 76.
Det regenerativa förlopp, som nu skildrats, försiggår sålunda i luckor
med högskogens marbuskbestånd, m. 1. m. understött av normalplantupps la g
på själva luckan, som huvudmaterial. I gamla tiders naturg*ranskog var
stormluckan bestämmande, i den nutida måste den ännu tyvärr tagas med i
räkningen, om den också i den kulturbestämda skogen i allra största
utsträckning i betydelse fått vika för hyggesluclcan.
Med hänvisningar till utförliga skildringar i kapitlen 7 och 8 övergå
vi att exemplifiera grann a turs kogens regenerationsförlopp med tvenne av de
de till vår tid överblivna naturskogarna Fiby och Granskär samt med
utgångspunkt från Granskär.
Till en början några drag av hur de under decemberdygnen 1931 i
granskog av Oxalis-typ slagna luckorna taga sig ut under det första, man kan
nästan säga febrila regenerationsstadiet.
Styrkan av stormilarna visar fig. 17 med det uppryckta storblocket i
rot-vältans leriga grus. Rotvältor äro vanligare än stambrott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
