Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
planlagda borrningar visa, är Eiby granskog rik pä gamla björkar, rilcare pä
sädana lin kanske nägon annan skog i lida Uppland Pä vissa mindre ytor
ära de t, o. m. ffera lin de gamla granarna Detta sammanlränger, som jag
visat, med björkers i jämfördse med granen betydligt större res isters mot
stormilar. Äldsta älde-sbestämda björk pä Hkssklmans piovyta 3 har enligt
honom 243 ärsringar vid brösthöjd. Om de s. le kandelaberbjörkarna skall
längre fram talas. 1 själva ve-lcet e-bjuda de tallika uråldriga björkarna sä
mycket av intresse, att enbart deras förelcomst bort förmå deras skildrare att
övergiva sitt postulat om Fibyskogers bristande varde.
Pä grund av stammarnas starka innanröta är- det svärt att fä nägon
älderssiftra för iisit-n. Några exemplar- torde tillhöra Upplands grövre,
säker-ligen uchsä äldre.
En felsyn i det allmänna naturhistorisla föreställningssättet är-, att
triut-jättar tillliöra granurskogers odi därmed den up/pländska stormhxkegranskoger s
säidrag. Det är Pirnrus’ sä ofta citerade skildring av de skyhöga traden i
den germanska skogen, under vilkas rotvalv de romerska legionerna leunde
rida fram, som lianske ligger- balrom. Frånsett att Pijkivs’ pä hörsägner
grundade framställning troligen avser- lövträd, kirnna träden i
stormlucke-granslcogens hopträngda bestånd trots relativt hög älder sällan nä påfallande
omkretsdimersioner. Som i denna uppsats slrildras, gå marbuskarnas späda
spiror efter- det friläggande stormfallet upp till kortare eller- längre tid
normalt tillsärrande stammar, dömda att en gäng genom trängsel förtvina eller
till att fällas vid ett q allt för sest äta-lcomoiande sltogsfall.
HäUmarkstallslcogen odi der epilitorala resp. epilalrustrina blandskogen,
till vilken vi strax skola öveigä, la genom sin av expositionen framltallade
stormhärdning, gleshet odr därmed minskade konkurrens o. s v. större
mojligheter att prestera gammelträd, odi de lia sävä) pä Granskar som i Eiby
gjort det.
I hälbiiar-lcstallskoger lir- det ej overligt att fttllwnu nå mer än 210 är-.
Ar 1334 borrade vi en mer lin 320 år- gammal.
De väldiga tallarna: fi/inifcfmwi ock Sixrfwtoi öro tydligen mydtet
gamla för att nu övergå till de epilitorala resp. epilakustrina samlisllena
Jag påminner om de stora gytotanm.
I US.)iitfet-tømnmi, vars ålder- Hrssma/ah Mareld gjort alrtAringsvärda
försök att åldersbestämma, Ib de mött ett. mäktigt odr högt parti av
irrnan-röta. De ha därför måst stai-lct ap/proximera odr dä kommit till 238- är-. H.
har- ej medtagit möjligheten av att innanrötan kan upp till 2,c. meter, där
borrninger gjoides, dölja er mänga årtionden gammal insloiverr margran.
Graner är spm-rgrenig odr postuleras sålunda i ungdomen ha stätt fritt och
avsatt väldiga ärsringar: nDä granen vuxit upp fritt, kan man för vlixttiden
från stubbhöjd till 2,s ms höjd beäkna högt rurgefär- 25 ärr. (Ill p. Sö5)
Mer nog kommer H. närmare ve-kbgheter, det är jag der förste att betona,
än referenter av ett mitt föredrag med sina £00 är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
