Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För vissa av de anförda träden kan läsaren nog införa korrektion. Men
hur skall han bära sig åt, då han kommer till de siffror, som Hesselman
grundat på ej publicerat originalmaterial? T. ex. hur skall han reda sig, då
han behöver upplösa sådana enheter som de 20-åriga åldersklasserna?
Vi taga det nyss refererade fallet, då Hesselman stryker sin tilläggssiffra
i II och härigenom i III får 7 i stället för 14 granar som nått 180 år per
hektar.
Dessa siffror erhåller H. sålunda. Han har i p. 544 sin tabell 7 utan
tillägget 10:
»Åldersklass år Antalet stammar per hektar
140—159 24
160—179 17
180—199 6
200—219 1»
Han får då som synes 7 granar 180 år eller därutöver per hektar.
Men i II p. 117 lägger han till siffran 10 och får då 14 dylika granar per
hektar. Hur erhåller han detta tal? Jo, troligen tager han 7 stycken av forna
klassen 160—179, som omfattar 17 nummer. Detta antal kan Hesselman med
sin tillgång till kronojägare Marelds material bestämma, men om den läsare,
som icke har denna förmån, vill laborera med H:s senare siffra 13,6, huru
många stammar äger han då rätt att taga ur de 17? Och så går det
alltjämt genom tabellernas långa rad.
En av orsakerna till att H. tar sina borrningar och tidsbestämningar så
summariskt torde vara, att han icke vill upptaga min åskådning om
stormluckor och marbuskgränser till omnämnande än mindre till utredning. Enligt
en sådan bli, som i föregående uppsatser behandlats och i det följande skall
ännu vidlyftigare behandlas, granstammar i Fibyskogen vanliga, vilka i sitt
inre omsluta en marbuskstam, som genom uppkomsten av en stormlucka fått
nytt liv och förmåga att växa starkare både i omkrets och höjd. Borrar man
en gran med en dylik förhistoria vid brösthöjd, förhåller sig marbuskgränsen
till borrprovet sålunda: antingen ligger detta över eller under densamma. I
förra fallet märkes intet särskilt på de inre ringarnas bredd, i det senare få
de till ett visst tal inifrån räknat en påfallande smalhet, som utåt mer eller
mindre oförmedlat avbrytes av en normal årsvarvsserie. Det är
marbuskgränsen, man då påträffat och kan inringa, men som professor Hesselman
ignorerar, ehuru han tangerar problemet, då han på borrprovet räknar de 10
innersta årsringarnas bredd.
Han låter, för att taga ett enda exempel, tab. 7, öka ut sina ändlösa
brösthöjdsborrningar med 243 sådana för att få veta »Åldersfördelning på
stammarna å provytor 4—6». Detta i enlighet med den praxis, som den
merkantila skogstaxeringen följer, eller som han uttrycker det: »av praktiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>