Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett ej alldeles oviktigt uppslag för en arbetsuppgift inom den historiska
meteorologien.
Det är de nordliga vindarnas större intensitet, som gör att dessa, ehuru
färre till antalet, äro skogfällande. Att så är förhållandet även vid Granskar
framgår av den i fig. 81 meddelade vindrosen från Örskär för vindar 5> 7
Beaufort under tiden 1907—1921. (De här meddelade vindrosorna äro icke
uppgjorda efter samma skala och medgiva därför inga absoluta jämförelser.) I
IN
Fig. 81. Vindros för Örskär för vindar av styrkan > 7 Beaufort (5> 12 m/sek.),
uppgjord på basis av antalet timmar för dessa vindar under tiden 1907—1921,
enligt uppgifter i C. J. ÖSTMAK 1922, p. 11.
I detta kapitel har jag använt min nekrotiseringsskala för granen som
en viktig faktor. Det vore mig kärt om den uppmärksammades för vidare
ut-byggnad. Själv är jag som förut framhållits starkt medveten om dess
svagheter. Det är dock av ett visst värde, att mina arbetskamrater, sedan jag satt
dem in i graderingens konstanter (stammens motståndskraft mot pikstötar,
barrens fällning’, barkens avflarning, grenstyltornas sammanbrott, epifyternas
succession, särskilt Hylocomiernas uppträdande), komma till samma
nekro-t i se rings g-rad för stammar som de oberoende av varandra undersökt.
Den skottfällning, som marbuskens inre genomgår vid friställning,
understundom rentav framkallande dess död, är ett område, vilket kanske bort
behandlas i detta kapitel om »Biologiska drag» etc. Jag nöjer mig emellertid
med en hänvisning till Stalfelts ingående studium 1935.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
