Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SPÅR I SANDEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nej, nej, säger han, inte det. Inte
barmhärtighet.
Han går bort till eldstaden och böjer
sig ned över den.
— Elden håller visst på att slockna,
säger han och späder på med kviststumpar
och näverflagor. Nu hör man redan
motorbåtens knattrande närma sig och växa.
Mary tar några steg emot honom.
— Det är ju ingen tröst, säger hon, men
det skall ni komma ihåg, Robert: jag har
inte varit lyckligare än ni.
Robert Wiesel försöker småle.
— Se på våra spår här i sanden, säger
han. — Där är märken efter er fot och min
och Eriks och de andras, huller om buller,
kors och tvärs. Snart kommer det flere till,
poetens och hans vänners, och det blir än
mer förvirrat. Men i morgon finns
ingenting kvar, utom solen och havet, vinden och
sanden. Det är ju i alla fall ett slags tröst.
Och ni skall inte tycka synd om mig,
framför allt inte det. Det värker några år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
