Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ZOJA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Meerwolff teg. I situationer som denna
hade han något av påskjutna sjöfåglars sätt
att hastigt dyka ner, och hans tystnad bredde
sig som ett blickstilla vatten över det som
försiggick i hans inre. Det var omöjligt att
förutse var han skulle komma att dyka upp
igen — det kunde vara långt från
utgångspunkten, men man anade ett samband
mellan de båda punkterna, också när man inte
kunde följa den dolda vägen.
Långsamt gingo de Kungsgatan fram,
och deras steg utgjorde för ögonblicket det
enda tecknet till liv i
småstadseftermiddagens obrutna stillhet. Deras klackar smällde
taktmässigt mot den kullriga
stenläggningen. Zoja lyssnade tankspritt till detta ljud:
knack, Meerwolff! — knack, hon själv. Det
enerverade henne starkt, och hon kände
plötsligt hur ömma hennes fötter blivit av
den långa promenaden. Över huvud taget,
det var ju ingen promenad, det var ett evigt
stapplande över stenklot som blivit
nergrävda bara till hälften, enkom för att vålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
