Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ZOJA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var en kväll med stora, darrande
stjärnor. Genom parktränas tunga kronor gick
ett mumlande sus, som om heta röster viskat
domnande frågor och löften till varann.
Svårmodigt månsken över skogar och vatten, en
praktfull naturens galaföreställning för alla
älskande i denna trakt av världen.
— Inte hem, sade Zoja nästan bedjande.
Hon hade dämpat sin röst som om hon yppat
en otillåten önskan. Stödd mot Jurijs arm tog
hon vägen upp mot åsen, vars mörka
skogskontur tecknade sig mot kvällshimmeln som
ryggen på ett vilande urtidsjättedjur. Han
följde henne villigt, väl märkande att hennes
hjärta var fyllt till bräddarna och begärde
att få flöda över.
Tomma lågo de svagtbelysta gatorna. De
gingo mycket långsamt mellan de tysta husen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
