Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ZOJA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gardesöverstar och marinofficerare, eventuellt
änkor, alltnog, i alla fall för sitt uppehälle
tvungna att supera med unga gulascher. Är
det någonting att eftertrakta? Mig förefaller
det att vara lika avlägset från Indien och
Paris som någonsin det här.
Han pekade på den lilla staden, som nu
låg för deras fot. Under stjärnhimmelns
väldiga bågvalv krympte de låga små husen än
mer ihop i ödmjuk anspråkslöshet. De
liknade en hjord som lagt sig till vila på åsens
sluttning. Där nedanför spände den
djuptskurna viken sitt vattrade silverband.
— Vad du är grym, sade Zoja häftigt,
och det föreföll Jurij som om hon med möda
hållit tårarna tillbaka. — Du motsäger mig i
allt, du tar ifrån mig mina svagaste
förhoppningar fast du vet att jag håller på att gå
under, att jag är nära att bli vansinnig. Att
hjälpa mig faller dig inte in — nej, avbryt
mig inte. Du tänker bara på dig själv, och
du, du reder dig nog. Du kan undvara
människor och resor och tar lugnt emot alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
