Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ZOJA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
goda och kärleksfulla ord återgälda Olga
Jevgrafovnas smekningar.
Samvetet slog Zoja. Hon insåg nu hur
långt bort från föräldrarna hon kommit
under dessa sista svåra månader, hur hennes
grubbel över egen sorg fullständigt utplånat
gemensamhetskänslan. Hon hade byggt sig
en egen värld av vanvettig längtan och
omöjliga inbillningar, och i den världen hade
ingen plats funnits för någon av hennes
närmaste, inte en gång Jurij. Då hon drömt sina
orimliga drömmar om flykt för att i andra
delar av världen söka återfinna den försvunna
lyckan, hade tanken på föräldrarnas och
broderns framtida öde knappast sysselsatt
henne. Envar för sig, rädde sig den som kan —
så ungefär formulerade hon nu, krasst men
träffande, det verkliga innehållet i sina
dimdunkla fantasier.
Hennes ånger tog sig lika våldsamma
uttryck som hennes glädje över faderns brev
och tidningarnas nyheter. Från att flyktigt
och ointresserat ha sett på modern några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
