Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HÄXSKOGEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fortfor att med sin näsduk torka gossens mun;
hon bjöd också till att värma hans små
smutsiga, såriga fötter. Det låg en sådan mjuk
självfallenhet över varje hennes åtbörd som
om hon fullgjort den vardagligaste handling.
Men hennes ögon voro blanka av tårar.
Jacob Casimir böjde sig djupare över
pojken och spände sina otränade muskler till
de kraftigaste grepp han numera mäktade
åstadkomma, men hans blickar sökte
Veronicas hand och intet annat. För första gången
föll det på den handens lott att torka skum
från en drunknads läppar och att värma
smutsiga, såriga fötter, och dock! hur
oöverträffligt fullgjorde den inte dessa oangenäma
funktioner. Han måste tänka på en lyriskt
sentimental hymn som han i femte kapitlet
av sin ofullbordade roman ägnat denna samma
hand:
Man trycker tusen händer och har glömt
det följande minut. Men så en dag vilar där i
din hand en annan, som från tingens
begynnelse var bestämd att känna sig hemmastadd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
