Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HÄXSKOGEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När de närmade sig huset, framgick det att
hornorkestern tog sig en paus. Genom
jättegrammofonens tratt sjöng Caruso om
kärlekens ljuva plåga, »Adorable tourment».
I ett hörn av den stora, skumma
gårdsplanen stod Henriks och Veronicas bil. Ett
grått vidunder, en milslukare vars spetsiga
vinthundsnos ännu aldrig fått äta sig mätt
på Finlands knaggliga och slingrande
landsvägar.
Veronica gick fram och smekte
karosseriet.
— Det är lustigt, sade hon lågt fastän
ingen syntes till, — alltsedan det blev
avgjort går jag och kastar vänliga blickar på
den här tingesten. Jag hoppas att chauffören
inte tar det åt sig, han är en sådan inbilsk
kaxe. Men det gör för resten detsamma, han
kan få det som förskottsbelöning. Det är ju
han som skall hjälpa mig fram den första
vägbiten.
Tysta gingo de in, med ett litet avstånd
emellan sig. På trappan stod en mörk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
