Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HÄXSKOGEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blev gott, åtminstone i de stycken där han
fick ge uttryck åt väsensfrändskapens djupa
kärlek till allt som lider, vissnar, sjunker och
dör. Han erfor varken skam eller ånger nu;
tvärtom, ett stilla, intensivt jubel följde
honom som ett dämpat ackompanjemang på
vägen.
Minuterna blevo timmar, natten
fortskred och morgonen kom. Där ute väsnades
fåglar och allehanda yrfän, människorna stego
upp och gingo till nödiga arbeten. Jacob
Casimir märkte det inte. Sida fylldes efter sida,
blad hopade sig på blad, och först när detta
åttonde kapitels sista rad var formad efter
hans sinne såg Jacob Casimir upp och kände
sina krafter svika. Fullklädd kastade han sig
på sängen och for med handen över sina
brännande tinningar.
Ja, han var trött, förbi. Han förstod
knappast längre hur det hela gått till, och
framför allt förstod han inte den känsla av
lycka som fyllt honom under dessa timmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>