Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig någon ro förrän han har fått hämnas. Att
jag är borta betyder mindre, men pengarna,
ser du, pengarna. Det förlåter han aldrig.
Roberts arm tryckte beskyddande hennes
hand.
— Är du rädd?
— Inte nu, inte så länge jag får vara hos
dig. Men sedan, jag vågar inte tänka på det,
det blir förfärligt.
— Varför yrkar du då så envist på att vi
ska överge vår lya?
— Det måste jag, Robbie. Det var ju
jag som föreslog att vi skulle bryta oss
in hos honom, jag tycker på något sätt att
jag har ansvaret. Jag skulle aldrig förlåta
mig själv om de röda tog dig.
— De djävlarna! sade Robert mellan
tänderna. — Se, där sitter de nu i allsköns ro och
kokar sitt morgonkaffe.
Han pekade pä en ensam tredjeklassvagn,
av rödgardisterna placerad på ett av
hamnens stickspår och använd som vaktkoja.
Ur den lilla skorstenshuven på taket ring-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
