Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jaså, sade Manja, — det var ju
ledsamt.
Blomqvist nickade.
— Det var nog ett gott sällskap i
ensamheten, de sjöng och hoppade på sina pinnar
och det ena med det andra. Men som sagt,
tre finns kvar. Det var mest föi flickornas
skull jag behöll dem, de grät så förfärligt
när burarna fördes bort och det blev så tomt
och tyst.
Han vill det, tänkte Manja, han gör det
med avsikt. Han vill se mig gråta, men det
sker inte. Om jag nu ger vika så blir allting
för svårt, då kan jag inte uthärda det längre.
Och med förtvivlans mod började hon
frivilligt tala om barnen.
— Elvi, sade hon, — hur går det för
Elvi i skolan?
— Bra, svarade Blomqvist. — Riktigt
bra, hon är en blandmed de bästa i hela
klassen. Hon är så snäll och flitig, aldrig
behöver man mana på henne. Hon riktigt
sörjer nu när skolorna är stängda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
