Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rande, Edla ligger där stilla och tyst. Där ute
har månen vandrat en bit, men inte så långt.
Allt är som förr, men vad är det då som
skrämmer honom, som säger honom — Är
det barnets gråt, är det köldens entoniga
sång i betongvalv och metalltrådar? Nej,
det är någonting annat. En oförklarlig,
förfärande visshet slår emot honom från den
röda kafésoffan: här finns inget hopp, hon
är redan död!
Och så stark är denna visshet från
början att bekräftelsen inte gör något
egentligt intryck på honom. Han rör vid hennes
panna, hennes hand, han följet dödskylans
väg ända fram till hjärtat, och han kännei
ingenting särskilt.
Inte strax. Men plötsligt öppnar sig
för honom en tanke som omvärver honom
med en ångest utan gräns, en känsla vars
make han aldrig erfarit: Han är ensam,
föt första gången på ett halvt århundrade
är han ensam, så ensam som en människa
någonsin kan bli det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
