Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lemus sett en så envis, orubblig blick. Han
försökte hålla ut i granskningen, bjöd till
att lugnt inöta den främmandes stillsamt
genomträngande, oslippliga ögon som
aldrig tycktes blinka, men det var omöjligt.
Skamfull utan orsak, rädd utan rimlig
anledning, ängsligt avvaktande lät han
huvudet sjunka och fick med möda fram ett
svagt:
— Jag får tacka så mycket.
Den främmande svarade inte, men han
fyllde ett dricksglas till bräddarna med en
brungul vätska, konjak var det visst
Hildur talat om, och räckte fram det mot
Wi-lenius.
— Drick! sade den främmande, och det
ordet var det första och sista han riktade
till sin skyddsling för denna natt.
Varsamt, som för att skona en sovande,
tassade Wilenius fram och fattade glaset med
sin darrande hand. Starka drycker hade
han inte smakat på många år, dem hade
Edla med någon svårighet fått honom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
