Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
ÖLANDS ItUNSKRIFTER.
så att antalet, år 1833 på Öland upptäckta runinskrifter belöpte sig till 48.1 Efter den
tiden hafva 12 nya blifvit upptäckta, de flesta de allra senaste åren.
Sedan k. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademien beslutat att utgifva ett
nytt planschverk öfver Sveriges runinskrifter, hvilket kunde motsvara den moderna
vetenskapens anspråk, blef jag år 1884 af riksantiqvarien Hans Hildebrand anmodad att
bearbeta det öländska materialet. Enligt planen skulle det tillämnade runverket icke blott
innehålla nya teckningar af ännu bevarade monument jemte en beskrifvande text, utan
äfven med tillhjelp af äldre teckningar och ur literaturen hemtade upplysningar lemna af
de förlorade monumenten så fullständiga beskrifningar, som numera kunna åstadkommas.
Mina forskningar på fältet för uppsökandet och aftecknandet af på Oland bevarade
runstenar började redan ofvannämnda år. Under detta samt åren 1886 och 1887
insamlades de vigtigaste inskrifterna. Vid senare, kortare besök på ön hafva de förut tagna
teckningarna reviderats. leke ringa tid och möda har jag användt på försök att åter
skaffa till rätta försvunna runstenar. Tcke en enda har återfunnits. Deremot hafva flera
nya monument framkommit, hvilka jag dels sjelf upptäckt dels fått mig anvisade af
andra, hvilkas uppmärksamhet genom mitt sysslande med runstenarna blifvit väckt för
dessa minnesmärken.
Alla här meddelade teckningar af ännu existerande runstenar har jag sjelf utfört
och vill med några ord omtala mitt tillvägagångssätt. De runstenar, som befinna sig i
fria luften, måste först rengöras eller, med andra ord, befrias från den vegetation, hvilken
alltid täcker dem. Detta har på Öland varit ett besvärligt göra, ty den vegetation, som
der betäcker kalkstenarna, är särskildt kraftig: den utbreder sig ofta likt ett tätt skinn
öfver ytan.2 Efter rengöringen fastställdes noga alla ristningar, hvarpå afteckningen
företogs. Härvid följdes den metod, som riksantiqvarien Hildebrand rekommenderat i sin
uppsats: Huru bör en runsten afritas?3 Rutadt papper användes, och genom kritstreck
indelades stenens yta i rutor, motsvarande rutorna på papperet. Genom uppmätning
fast-stäldes hvarje runas och ornaments plats på stenen, och runan eller ornamentet insattes
på motsvarande plats på papperet, hvarigenom icke blott alla runorna kommo att intaga
den rätta platsen i förhållande till hvarandra, utan äfven en korrekt bild af hela
monumentet erhölls. Med de runstenar, som kunde fotograferas, har dock oftast ett beqvämare
förfaringssätt blifvit brukadt. Först utfördes på fri hand en teckning, på hvilken runornas
form och utseende noga efterbildades. Vidare uppdrogos alla ristningar med krita.
Då detta var fullbordadt, företogs fotograferingen. Efter hemkomsten togs af fotografien
1 Af Liljegren hafva tydligen afsigtligt utelemnats de tre mycket niga inskrifterna i Runstens kyrka på
en vägg, i Runstens kyrkobok och i Lots kyrka på en pelare. Tre obetydliga inskriftfragment (från Hulterstad,
Gårdby och N. Möckleby), hvilka anföras hos Frigelius, hade blifvit förbigångna af Ahlqvist och kunna derför
icke hafva varit kända af Liljegren. En inskrift i Böda, som omtalas af en äldre författare, har Liljegren
förbisett.
2 Jfr Linnés här ofvan s. 8 citerade ord.
3 Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademiens Månadsblad, I, s. 139.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
