- Project Runeberg -  Sveriges runinskrifter / Första bandet. Ölands runinskrifter /
13

(1900) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

INLEDNING.

13

tecken (e), enär i denna ställning diftongen kan hafva öfvergått till enkelt ljud på grund
af förkortning (jfr skrifsättet burkßR nr 23). Detta beteckningssätt är i öfverensstämmelse med
transskriptionen af de tecken, som svara till den ursprungliga diftongen au. Intet hinder
möter för antagandet, att denna diftong (au) ännu var qvar i öländskan på den tid, till
hvilken inskrifterna höra. Vi träffa þautl Sandby nr 26, Auþbiaril Runstens kyrka L. 1303,
Siklauk Bjärby L. 1306, Kuþlauk Källa L. 1291; konjunktionen »och» skrifves alltid auk.
I de fall, då vi träffa enkelt vokaltecken för ursprunglig diftong au, har förkortning egt
rum på grund af diftongens ställning i icke hufvudtonig stafvelse: askutr Kastlösa nr 9,
OSkutr Stenåsa nr 23 (isl. Ásgautr), Aþuatr (gutniska Auþwatr) Bägby L. 1300. I detta
fall återgifva vi alltså det till diftongen au svarande tecknet ined enkel vokal (Ásgotv,
om det sannolika uttalet af A|iuatr se nedan). — Diftongen øy förekommer (om vi
undantaga Karlevistenen, hvars inskrift icke är i öländsk dialekt) med full säkerhet blott en
gång och betecknas au, Austain (isl. Øystæinn) Bägby L. 1300.

Den ordning, som här iakttages vid redogörelsen för Ölands runskrifter, är grundad
i öns egendomliga förhållanden. För större delen af Öland eller hela landet söder om
Köping och Borgholm gäller det, att bygden följer öns kuster, medan midten upptages af
en ödemark, som blott afbrytes af smärre bebygda områden. Genom denna ödemark
försvåras förbindelsen mellan ost- och vestbygden, och det fins i det nuvarande folkspråket
en märkbar skilnad mellan dialekten på den vestra och på den östra sidan af ön (Bodorff,
Folkspråket på Oland, Stockholm 1875, s. 1). Bygden hade på Öland i forntiden, såsom
fornminnerfa visa, samma utbredning som i nutiden. Troligen fans redan på
runinskrifternas tid någon skilnad i språkutvecklingen mellan Olands ost- och vestkust; i alla
händelser bör möjligheten af dialektolikheter tagas i öfvervägande, när inan af inskrifternas
olika skrifsätt vill draga slutsatser. Emellertid rekommenderar sig redan på grund af de
nämnda geografiska förhållandena följande anordning vid inskrifternas behandling som
lämplig: först omtalas inskrifterna på öns vestkust söder om Borgholm i ordning från norr
till söder, derpå ostkustens inskrifter i ordning från söder till norr. Derefter följa
inskrifterna i Köping samt till sist de få inskrifterna i socknarna på norra delen af ön.
Den enda nämnvärda afvikelsen från denna ordning är att inskriften på Karlevistenen i
Vickleby socken behandlas före runstenen i Algutsrum, oaktadt denna socken på öns
vest-sida ligger norr om Vickleby.

Till slut vill jag här uttala min tacksamhet till riksantiqvarien Hans Hildebrand,
som icke blott väckt förslaget om utgifvandet af Olands runstenar, utan äfven med
intresse följt mitt arbete och på flere sätt befordrat detsamma. — Etsningarna af planscherna
och de i texten intagna figurerna hafva blifvit utförda af artisten Robert Haglund i
Stockholm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:22:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sri/1/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free