- Project Runeberg -  Sveriges runinskrifter / Första bandet. Ölands runinskrifter /
17

(1900) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Karlevi, Vickleby sn (Pl. I-III)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ii A RLE VISTENEN. 17

I öfverskriften till teckningen i Bautil 1071 kallas faltet, der Karlevistenen var rest,
ännu »äng»; denna uppgift bör hänföras till den tid, trol. 1670-talet, då teckningen togs.

Den danske historieskrifvaren Langebek, som på sin resa till Sverige och Ryssland
1753 undersökte Karlevistenen i förening med assessorn i antiqvitetsarkivet N. R.
Broc-man, yttrar sig i sina anteckningar från sitt besök vid runstenen endast helt kort om de
yttre förhållandena vid denna, men upplyser att den tidigare legat kullfallen och åter
blifvit uppställd af den dåvarande jordegaren.1 Hilfeling, som några och fyrtio år senare
kom till Karlevi, för att afbilda runstenen, fann denne åter kullstörtad. Han berättar, att
platsen, förut Ung, då var åker; runstenen kunde han med svårighet återfinna, den hade
»blifvit kullkastad och nedmyllad, för att ej vara oxarna till hinder i plöjningen». Stenen
blef då genom Hilfelings föranstaltande åter uppstäld. Lika litet som Langebek har
Hilfeling något att förtälja om grafhögarna. Förmodligen hafva dessa redan före Langebeks
besök blifvit förstörda i sammanhang med markens upprödjning till åker. En rest af den
ena grafhögen fans likväl qvar ännu i början af detta århundrade. Prosten Ahlqvist
säger, Ölands Historia ocli Beskrifning, del I (tryckt 1822), s. 40, om Karlevistenen, att
den »är upprest i kanten af en rund ättehög af 20 alnars diameter med fotkedja; men
sjelfva högen är till större delen uppbruten till åker». Grafhögen omnämnes äfven ett par
år senare af Sjöborg med anledning af ett der gjordt fynd. I Samling för Nordens
Fornälskare II (tryckt 1824), pl. XV, fig. 52 54 afbildar Sjöborg en dubbelskalig oval
spänn-buckla af brons, som han i texten s. 124 uppgifver vara funnen »i en ättehög på Oland
i Karlevi sjögärde vid Sibbo Uddsons runsten». Tyvärr, omtalar Sjöborg hvarken när eller
under hvilka omständigheter spännet anträffades. Uppgiften har likväl sannolikhet för sig,
då smycken af detta slag voro i bruk under slutet af vikingatiden, och till denna tid
måste vi hänföra äfven minnesmärket vid Karlevi.2

Sjöborg uppgifver a. arb. III s. 123, att vid Karlevistenen utom den höfding, till
hvars ära stenen är rest, äfven en stor del af hans följe blifvit jordad. Men denna upp-

för byen är sjelfva R.htain der mäst sönnan för wägen, melan 2 ringmurs grifter.» I utskriften säger
Rhezelius endast hvar stenen finnes, utan att hvarken omnämna eller afbilda grafhögarna. — På den här ofvan
reproducerade teckningen ser man två par grafhögar och två resta stenar. Utan tvifvel skall teckningen så
förstås, att samma sak blifvit afbildad två gånger, sedd från olika håll. Antagligen har förf. först tecknat de
två, mycket små figurerna, men funnit dem otillfredsställande och derför afbildat monumentet ännu en gång,
men då valt en annan ståndpunkt.

1 Langebeks egenhändiga anteckningar om Karlevistenen hafva icke kunnat uppspåras, men jag har sett
en afskrift deraf, som, skrifven med Werlauffs hand, finnes i dennes efterlemnade papper fasc. 11 i kungl,
biblioteket i Köpenhamn och som blifvit mig benäget meddelad af k. bibliotekarien dr Chr. Bruun. En
öfversättning af dessa anteckningar är inliäftad i 8 bandet af Peringskülds samlingar på k. Biblioteket i Stockholm.
På sistnämnda ställe finnes också en kopia af den teckning af stenen, som Langebeks tecknare Abildgaard
utförde. Denna teckning höjer sig på intet sätt öfver de öfriga äldre teckningar, som man eger af Karlevistenen;
den liar mest likhet med teckningen i Bautil. — Resultatet af Langebeks granskning af Karlevistenen är för
öfrigt meddeladt äfven af Brocman i Norrköpings början ocli äldre öden, sp. 84, samt Sagan om Ingvar
Widtfarne s. 187.

2 Lektor F. Bæhrendtz i Kalmar meddelar, att det i samlingarna på Kalmar slott finnes underskollan af ett
ovalt bronsspänne, hvilken till alla delar liknar underskollan af det spänne, som Sjöborg afbildar (fig. 53).
Något tvifvel om identiteten kan enligt lektor B. icke förefinuas. Deremot finnes i samlingarna ingen
motsvarighet till det af Sjöborg afbildade yttre skalet (fig. 54). Stycket i Kalmar har tidigare tillhört läroverkets
samlingar, och någon anteckning om dess härkomst fins icke. Det hos Sjöborg afbildade spännet är af en sen
typ. Dylika spännen äro vanliga i Norge och det egentliga Sverige, men hafva anträffats äfven i de
ursprungligen danska landen. I Lunds universitets Historiska Museum fins ett spänne af denna typ, som är funnet i
Skifarps sn, Vemmenhögs hd i Skåne.

Ölands runskrifter. 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 19:54:05 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sri/1/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free