Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Karlevi, Vickleby sn (Pl. I-III)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
ÖLANDS ItUNSKRIFTER.
Början af inskriften B är angifven genom ett litet likarrnadt kors, bildadt af två
endast 5 em långa streck. — På en sträcka af omkr. V2 meter är stenen skadad i början af
inskr. B. Det fins nämligen en smal spricka i stenen, som först uppträder på gränsen
mellan raderna A I och B I, men sedan böjer sig in på B I. På ömse sidor om denna
spricka bildar stenens yta en uppsvallning och har vittrat, så att de inristade runtecknen
helt och hållet försvunnit eller stympats. De två första runorna i B äro endast
obetydligt skadade i toppen. Deri tredje runan i denna rad (B I 3) är toppen är
bortvittrad; vid midten fins en större fördjupning, som möjligen fans, då inskriften inhöggs,
eller kanske uppstod vid inhuggningen. På ömse sidor om denna fördjupning är
kännestrecket märkbart. — Runorna 4 och 5 i denna rad äro nu alldeles försvunna genom
ytans förvittring. Här har tydligen stått Der kan icke hafva stått blott det senare
af dessa tecken, ty rummet mellan B I 3 och det följande bevarade staffragmentet är
tillräckligt för två runor med åtföljande skiljetecken. I början af B I har alltså säkert
stått HT-H+, stain.
Efter detta ord finnes nederst i raden fragment af två stafvar. De upptaga knappt
mer än en tredjedel af radens bredd; de öfriga delarna af dessa runor äro bortvittrade.
Jag förmodar att här stått h-K pronominet så, här i betydelsen »denne». Derefter följer
ett säkert skiljetecken, utgörande en punkt, som står temligen långt ned i raden. Man
kunde förmoda, att längre upp i raden funnits ytterligare en punkt, så att skiljetecknet
bestått af 2 punkter, men emot denna förmodan strider, att i inskriften B skiljetecknet
aldrig annars utgöres af mer än en punkt. Punkten har kommit att stå långt ned i
raden, för att ej komma i kollision med kännestrecket af runan som stått omedelbart
framför.
Af do runor, som bildat nästa ord i denna rad, finnas nu endast, fragment. Det
har likväl lyckats att med tillhjelp af de befintliga runspåren uppkonstruera de runor,
som otvifvelaktigt stått här. — I nedre delen af raden finnas lemningar af fyra stafvar,
hvilka vi för tydligare framställnings skull vilja kalla a, b, c, d. — De två första
staffragmenten (a och b) hafva en längd af 3 cm, medan afståndet mellan gränsstrecken här
är nära 11 cm; dessa två streck, som luta något åt höger, stå blott l’/s cm från
hvarandra; de hafva derför antagligen hört samman och utgöra rester af runan h, hvars
öfversta och mellersta del försvunnit genom ytans vittring. — Det tredje fragmentet c står
något mer än 3 cm från b, det har äfven en längd af 3 cm. Af den staf, hvaraf c utgör
foten, fins äfven ett två cm långt stycke bevaradt upptill, i det att ytan närmast radens
öfre gränsstreck här på ett stycke är oskadad. Midten af denna staf är bortvittrad och
äfven det bevarade stycket af foten (fragtn. c) är skadadt på det sätt, att till höger derom
ytan är afflagad till lika djup med stafvens botten. Jag förmodar, att här stått runan
hvars kännestreck tillika med stafvens midt, genom vittringen försvunuit. — Den nämnda
O O
afflagningen sträcker sig längs nedre gränsstrecket på ett stycke af 2x/2 cm och vid slutet
häraf förekommer vid första påseendet en staflemning af liknande utseende som
fragmentet c; det ser ut som ett inhugget streck, hvars venstra kant bortfallit genom
afflagningen; midt emot vid öfre gränsstrecket fins ett kort streck, som kunde vara toppen
af samma staf, hvars midt försvunnit genom ytans vittring. Vid noggrann undersökning
finner man likväl, att vid nedre delen här intet streck blifvit inhugget. Det som ser ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
