Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Karlevi, Vickleby sn (Pl. I-III)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
ÖLANDS ItUNSKRIFTER.
munat ráða laridi i Danmarku. öfversättning »Stridernas Thruds stain, sora de största
bedrifter följde — de flesta visste det —, ligger dold i denna hög. En mera felfri
strids-mägtig Yndils stora marks vagns Yidur skall icke råda öfver land i Danmark.»
Stridernas Thrud eller gudinna är stridsgudinnan Hild. Hild är äfven appellativum
och betyder »strid»; per hoinonymiain får man taga det här i denna betydelse. Stridens
trästam (drauglir) är kenning för den ståtlige krigaren. — Dœbir (taiþir) är nom. pl. af
isl. dáb; nom.-acc. pl. af detta ord förekommer några gånger i isl. poesi och heter dåbir,
men dæbir har varit den äldre regelbundna pluralformen. — Yndill är namn på en
sjö-hjelte; 1 hans stora eller vida mark (iarmungrund) är hafvet; hafvets vagn (ræib) är
skeppet; skeppets Wiburr (— Obinn) eller gud är sjühjelten. — Ørgrandari är komp. af adj.
ørgrandr, sora är sammansatt af neg. præfixet ør- och neutr. grand, skada, fel, lyte;
orgr av dr betyder alltså: den som ej har något fel, felfri, dygdig.2 — Mera fritt torde
meningen i versen kunna uttryckas sålunda: »En hjelte, hvars bana, såsom hvar man
visste, utmärktes genom de största bedrifter, ligger gömd i denna grafhög. En dygdigare,
stridsmägtig sjöhjelte skall aldrig komma att råda öfver land i danska riket.»
Inskriften B kan med ]j tidskrift återgifvas sålunda:
■»Stæinn så was sattr æftir Sihba hinn fróba, sun Foldars, en hqns libi satti
at ey ––.»
Öfvers.: »Sten denne blef satt efter Sibbe den vise, Foldars son, men hans följe
satte vid ön–—»
Pron. så i betydelsen »denne» förekommer äfven annars i gamla runinskrifter, t. ex.
på den större Gunderupstenen på Jutland, hvilken är ungefär samtidig med
Karlevistenen: i pæim liaugi »i denna hög»; jfr Bugge, Tolkning af {tidskriften pä Rökstenen,
ATS V s. 124. — Was, åtföljdt af partic., i betydelsen »blef» träffas äfven i fornnorskt
bokspråk, se Fritzner,2 s. 909. — Ordet libi har jag öfversatt »följe»; det måste vara
en biform af lib, krigarfölje.3 — Det ord, sora i inskriften är uttryckt blott ined runan
h (B III 11), är utan tvifvel ordet øy, insula; at øy har väl snarast betydt »vid ön»,4
inen härom är det svårt att uttala sig med full visshet, innan det lyckats att på ett
antagligt sätt supplera den återstående delen af inskriften. Något förslag i den vägen
har jag icke att göra.
1 Yndill är icke anträffadt i literaturen, men det är blott en annan form af Vandill, som i Sn. Edda
I s. 548 uppräknas bland namn på sjökonungar. Yndill står i afljudsförhållande till Vandill. Se ATS IX : 2,
sid 4, not 2, samt X, sid. 264.
2 Om detta ords förekomst i isl. se min uppsats: Adjektivum ørgrandr, Arkiv för Nordisk Filologi,
VI, s. 194.
3 Om dylika tvåstafviga neutrala ja-stammar med kort rotstafvelse se: Sievers i Berivhte über die
Ver-handlungen der Gesellschaft der Wissenschaften zu Leipzig, Philol.-Hist. Classe, 1894, II, s. 141.
4 På ön heter i fornnorska i øy el. øyju.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
