Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3 och 4. Resmo kyrka (Pl. IV. Nr 3. - Pl. V)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESMOSTENAIiNA.
41
Inskriften, soin 1 il ses från venster till höger, är inristad på den upphöjda ramen
längs stenens kanter med undantag af slutet, som med mindre runor är inristadt i slingan
till höger, der hon löser sig ut från ramen. Början af inskriften saknas. Den har stått
på den borthuggna venstra kanten. Denna del af inskriften har innehållit namnen på de
personer, som rest stenen; men endast några fragment af runor, som hört till det sista
namnet, äro bevarade. Vi skola senare omtala dessa fragment och först redogöra för den
i fullt läsbart skick bevarade delen af inskriften. Denna börjar öfverst till venster med
pron. þaÍR, som syftar på namnen, som gått förut. Jag läser inskriften sålunda:
> Þ+ifh ritn i nw i ’TIHE+]«im < M-+†hi ■ m hikh
5 10 15 20 25 30 35
Transliteration: ’ þaÍR litu < raisa « stein[a] " eftiR i rantui ■ moþor sina
5 10 15 20 25 30 35
Runorna äro kraftigt inhuggna med regelbundna, i bottnen skarpa streck. De
oskadade stafvarna hafva en längd af 7 cm, utom i slutet af inskriften, der längden är endast
något mer än 3 cm. — Som skiljetecken mellan orden brukas ett kort vertikalt streck.1
Beträffande de särskilda runorna finnes följande att anmärka. Vid de tre första
OH) är stenens ursprungliga kant bevarad, men runorna äro på det sätt skadade, att
stafvarnas öfversta ändar genom nötning utplånats. Vid runan 4 ^ är deremot stenen
stympad.
Den 5:e runan är f; den ingår som led i ett ornament till venster om det
fragment af en inristad ring, som nu ses öfverst på stenen.
Den 6:e runan | stöder sig på ett ornamentalt, streck; toppen är borta.
Från och med den följande (7:e) runan T är stenens ursprungliga kant bevarad.
Runan 16 är f (i Stein) med ett kort streck, genom hvilket runan är stungen.
Äfven nr 20 är { (i eftÍR); betydelsen är i begge fallen densamma, nämligen æ. Några
andra stungna runor förekomma icke i inskriften.
Runan 18 är runan för n. Omedelbart efter denna runa har en flisa utfallit och
lemnat efter sig ett stort hål. Skadan följer stafven af den 18:e runan intill dess midt.
Denna runa har tydligt kännestreck till venster om stafven, och man kan följa det i
bottnen af stafven ända till dennas högra kant; men det har icke gått längre; om det
fortsatt på denna sida af stafven, skulle spår funnits nedanför skadan, hvilket icke är fallet.
Runan har alltså haft formen -{.
Genom den nu anmärkta skadan har största delen af 19:e runan gått förlorad; det
återstår endast ett 1,5 cm långt stycke nedtill. Af sammanhanget framgår, att runan
icke kan hafva varit någon annan än \ (steina).
Af de 8 sista runorna, som äro inristade på den från ramen sig lösande
djurslingan, är den första £ (n:r 32) längre än de öfriga; stafven når ett stycke ofvanför
gränsstrecket; öfre kännestrecket är inristadt snedt öfver gränsstrecket.
Den 34:e runan är likaledes en os-runa; äfven på denna sitter öfre kännestrecket
något nedanför stafvens topp, hvilket bör anmärkas, då det, i följd af runans ringa
storlek, ej blifvit fullt tydligt på teckningen.
1 Mellan de syntaktiskt nära förenade orden moþor ocli sina i slutet af inskriften fins intet skiljetecken.
Olands runskrifter. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
