Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Alflösa, Smedby socken (Pl. VII. Fig. 10)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
ÖLANDS RUNINSKRIFTER.
Denna runsten har jag två särskilda, gånger förgäfves eftersökt. Ingen der på orten känner
nu till den, hvarför den antagligen redan för längre tid sedan blifvit förstörd.1
Der Ahlqvist såg Alflösastenen, hade den sin plats redan 1634, då den afteeknades
af Rhezelius. Deniie uppgifver att den tidigare skulle hafva stått på en grafhög, som
fans utanför den gård, i hvilken stenen låg.2
Teckning af Alflösastenen finnes, utom hos Rhezelius och i Bautil, äfven hos
Frigelius. Den senares teckning är uppenbarligen mycket origtig och kan, då man har
de andra, lemnas ur räkningen. Vår fig. 10, pl. VII är en kopia af Rhezelii teckning
i utskriften.
Stenen hade enligt Rhezelius en total höjd af endast 10 qvarter eller 272 alnar
(1,48 m.), men enligt skalan i Bautil har stenen haft en höjd af 3 alnar 16 tum (2 m.
18 cm.). Ahlqvist a. st,, uppgifver samma mått som Rhezelius, men det är troligt, att
han icke sjelf mätt stenen, utan afskrifvit Rhezelius, liksom hans läsning af inskriften
sannolikt icke är sjelfständig, utan grundar sig på Rhezelii teckning i utskriften.3 Måttet
i Bautil är troligen det rigtiga, då det bättre öfverensstämmer med det förhållande
mellan längd och bredd, som äfven Rhezelii teckning visar. Afståndet mellan stenens
öfversta kant, och det nedersta inristade strecket, var enligt Bautil 2 alnar 4 tum (1,28 m.);
större delen af det öfriga har varit dold i jorden, då stenen var rest. Bredden af den
del, på hvilken inskriften blifvit inristad, var enligt Bautil något öfver 2 alnar, hvilket,
öfverensstämmer med det af Rhezelius uppgifna måttet. Upptill till venster var stenen
skadad, hvarigenom flera runor gått förlorade.
Enligt Rhezelii af oss reproducerade teckning i utskriften lästes på Alflösastenen
följande runor:
twn+K : +hK : HM-KM
5 10
H+n :
40 45
af Stephens a. st. och på många andra ställen citerade handskriften af Bure är identisk med den af oss ofvan
s. 5 omnämnda handskriften Sveorum Rnnæ. Namnet Runahåfd, sora Stephens tillägger denna handskrift, har
enligt hvad bibliotekarien Wieselgren upplyst mig om, blifvit felaktigt tillagdt densamma redan i
Antiqvitetsarkivets katalog. — Stephens har ej känt, att Bures läsningar af öländska runinskrifter härrörde från Rhezelius.
1 När Ahlqvist säger, att stenen var »liggande på gården? vid Alflösa, är detta ett oegentligt uttryck,
ty Alflösa var en by, bestående af fyra i en rad från norr till söder hopbyggda gårdar. Dessa fingo år 1880
samme egare, som låtit rifva den nordligaste och den tredje i ordningen.
2 Högen beskrifves af Rhezelius såväl i konceptet som i utskriften; i den senare i den afdelning, som
har till öfverskrift »Ornamenta ölandica». Det var en vanlig rund ättehög. Alflösaboarna berättade för Rhezelius,
att några studenter af nyfikenhet öppnat högen. De hade påträffat en mer än tre alnar lång stenkista, täckt
af en häll (»luka»)- Denna grafkista stod ännu öppen vid Rhezeli besök och är af honom afbildad (i Ornam.
öl.). — Uppgiften att runstenen stått på grafhögen förekommer icke i konceptet, utan först i utskriften. Rhezelius
vill finna denna uppgift styrkt genom inskriften, som han läser: Eümänr aug Kunar .... däir h/gu girdtt
disn efftir Kinu fadren, och öfversätter: »Eiinunr och Kunnar litu där dessa Inka giöra effter Kinu, fadren
sin.» Ordet luka skulle syfta på grafkistans täckhäll. Rhezelius säger emellertid icke uttryckligen, att det
blifvit honom berättadt, att stenen stått på grafhögen, och det är derför möjligt eller till och med sannolikt,
att denna uppgift blott är ett antagande af honom sjelf. Han hade den föreställningen, att alla runstenar stått
eller legat på grafvar.
3 Ahlqvists läsning öfverensstämmer med Rhezelii utom deri att han i början af inskriften läser Aumunr,
i st. f. att hos Rhezelius första runan är i e. Men denna skiljaktighet beror derpå att i den kopia af Rhezelii
utskrift, som Ahlqvist begagnat (se ofvan s. 5), den första runan har utseendet af
––þ+i^ • rrwn • hkþpn : m: ««m:
15 20 25 30 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
