Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Hulterstads kyrka (Pl. XII. Fig. 19) - 20. Hulterstads kyrkogård (Pl. XII. Fig. 20)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 ÖLANDS RUNINSKRIFTER.
Runorna synas hafva varit tydliga, och det fins ingen anledning betvifla, att de äro
i hufvudsaken rätt återgifna i Bautil.
ihrrxiÞ - rit * rvnw- * ht+i+ x þi++ " ipm * fcinru * &*n+t+ - »
5 10 15 20 25 30 35 40
KhÞ x i+r&i - ++H * hi+r *
45 50 55
Transliteration: estriþ * lit * raisa * stain * þina * iftiR * biurn * bounta * sin * kuþ *
5 10 15 20 25 30 35 40 45
ialbi x has * sial *
50 55
Fonetisk transkription: Æstrib Ut ræisa stæin penna æftis Biörn, bända sinn. Guà
(h)ialpi ha(n)s siål.
öfversättning: »Estrid lät resa denna sten efter Björn, sin äkta man. Gud hjelpe
hans själ.»
Huruvida uttalet varit Æstrvb eller ÆstrvS kan icke afgöras.
Skrifsättet bounta bör utan tvifvel uppfattas som en blandning af bonta och ett äldre
skrifsätt bunta.1 Det är emellertid oväntadt, att man träffar en dylik oregelbundenhet på
denna sten, som tillhör samma grupp som Sandbystenarna, en runstensgrupp, som just
utmärker sig genom sin ordentliga orthografi (se nedan).
20. Hulterstads kyrkogård.
Pl. XII. Fig. 20.
Fig. 20 är hemtad från Frigelii samlingar. Om det uppenbarligen illa handterade
originalet få vi icke veta mer än hvad följande korta, vid afbildningen upptecknade notis
innehåller: »Denna runsten ligger på Hulterstads kyrkiogård på södra sidan om kyrkian.
Afritad 1748.» Stenens midtfält har troligen varit försedt med ornament, ehuru den i
teckningskonsten föga kunnige upphofsmannen till afbildningen icke ens försökt återgifva
dem. Teckningen har dessa 11 runor: þ (el. B) IKH+tnhH-f. Man kunde misstänka,
att originalet till fig. 20 vore samma sten som nr 19, som blifvit sönderslagen och
stympad, sedan teckningen i Bautil på 1670-talet utfördes. Fig. 19 har på högra sidan de
10 runorna B‡h+tf * hl"f * V, svarande till de ofvannämda 11 runorna på fig. 20. De
sex runorna h+t — HU* och möjligen äfven den första runan öfverensstämma. Men å
andra sidan äro afvikelserna betydliga. Fig. 20 har framför de tre gemensamma runorna
h+t runor |K i st. f. en runa ‡ på fig. 19, och den 7 runan h på fig. 20 svarar
till + på fig. 19, och den förra har i slutet \ svarande till Y på den senare. Dessa
afvikelser äro för stora, för att jag skulle kunna antaga identiteten för sannolik. Inskriften
på originalet till fig. 19 har antagligen varit mycket tydlig, inhuggen som den var på en
1 Jemför skrifsättet þourstain L. 802, brouþur L. 948. Ett uttal bóunda, som kunde stå för den ofta
förekommande formen boanda genom analogiskt utbyte af suffixvokalen (jfr Noreen, Altist, u. Altnorw.
Grammatik 2, s. 93), finner jag mindre sannolikt, då vi aldrig annars träffa någon sådan form.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
