- Project Runeberg -  Sveriges runinskrifter / Första bandet. Ölands runinskrifter /
79

(1900) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Dröstorp, Sandby socken (Pl. XV. Fig. 25 A och 25 B)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

25. DRÖSTORP, SANDBY SOCKEN.

79

runsten, sora hör till denna plats och af hvilken här för första gången teckningar
offentliggöras-1

Runstenen vid Dröstorp uppsöktes och aftccknades år 1634 af Rhezelius. Stenen
stod då ftnnu upprätt och var fullständig, om man undantager, att öfre delen af
inskriftsidan var skadad. Rhezelius, uppgifver höjden till 2’A alnar (1.34 in) och bredden vid
jordytan till 6V2 qvarter (0.96 111). Han upplyser vidare, att stenen kallades Abjörnaflisa,
att inskriftsidan vette mot öster samt att inskriften var otydlig (»synes illa»). Han läser
sålunda:

i*rwi\ ixiti x ’nu- x trri * i+... i... þnk «

Då stenen nu icke längre är så fullständig som på Rhezelii tid, hafva vi här fig.
25 B, pl. XV reproducerat hans teckning i utskriften af hans Monumenta Runica in Olandia.

Ahlqvist, på hvars tid Dröstorpsstenen befann sig i samma skick som nu, återgifver
inskriften efter Rhezelius, och Liljegren har icke heller haft någon annan källa för sin
läsning.2

Runstenen vid Dröstorp anträffas ute på sjelfva alfvaret något öster om det
inhägnade området. Otvifvelaktigt befinner den sig ännu på sin ursprungliga plats. Men
den är nu kullfallen och stympad och nedre delen saknas.3 Den qvarvarande delen ligger
i en fördjupning, hvilken antagligen uppstått, då den saknade delen blifvit uppgräfd och
bortförd. Ahlqvist slutar (a. a. II, 2, s. 37) sitt omnämnande af runstenen med följande
ord: »Jämte flisan (— runstenen) har varit en liten ättehög, hvilken nu är destruerad.»
Af denna ättehög har jag icke kunnat upptäcka något spår. Den omnämnes icke heller
af Rhezelius.4

Runstenen vid Dröstorp är en kalkstenshäll, som blifvit bruten i närheten.
Sten-arten öfverensstämmer till utseendet alldeles med den fasta hällen på platsen. Det nu
bevarade stycket har en längd af jemt en meter, bredden nedtill vid brottet är 82 cm,
upptill icke fullt en half meter. Tjockleken är 20 cm.

Den sida, på hvilken inskriften är inhuggen, är hvad Oländingarna kalla en
»öfversida», d. v. s. den har utgjort del af den fasta hällens i dagen liggande yta. Den är,
såsom alltid är fallet med en »öfversida», glatt, men den är tillika mycket ojemn med
talrika sprickor och hål efter utfallna skärfvor. Vid öfverända® är ytan afflagad på ett,
stort stycke, hvarigenom inskriften stympats. Denna skada förefans redan år 1634, såsom
Rhezelii af oss reproducerade teckning (fig. 25 B) visar.

1 Ahlqvist omtalar, Ölands Historia II, 2, s. 37, en bebodd gård vid Dröstorp. Den har funnits till för
några år sedan, då byggnaderna vid den siste innehafvarens död borttogos. Odlingen har vid Dröstorp icke
fortfarit i oafbruten följd sedan forntiden, utan har varit afbruten. Dröstorp upptogs nämligen år 1758 som
ny-hemman, enligt Ahlqvist a. st. s. 24.

2 Att Ahlqvist icke sjelf läst inskriften, utan afskrifvit Rhezelius, framgår deraf, att han uppgifver stenens
längd till 13/4 alnar (ungefär 1 m) eller lika med nuvarande längden, utan att angifva, att början af inskriften
saknades. — Som stenens namn uppgifver Ahlqvist »Björnflisa».

3 Rhezelii uppgift om stenens läge är föga noggrann, men passar in på platsen, der den nu befinner sig.
Stenen är icke lätt att finna. Man uppsöker den lättast genom att taga inhägnadens sydöstligaste hörn till
utgångspunkt. Man följer härifrån den inhägnande muren först i norr, sedan i öster, derpå åter i norr; 20 steg
från sistnämnda mursträcknings nordligaste ända går man sedan 210 steg rakt i öster, då man träffar stenen.
— Det stycke af stenen, som nu saknas, ligger måhända någonstädes i stenmuren.

4 De ofvan af mig åsyftade grafhögarna finnas längre i söder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:22:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sri/1/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free