- Project Runeberg -  Sveriges runinskrifter / Första bandet. Ölands runinskrifter /
83

(1900) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26 och 27. Sandby kyrkogård (Pl. XVI och Pl. XVII)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

26 OCH 27. SANDBY KYKKOGÅED.

83

Begge stenarna bestå af samma slags ljusgråa kalksten. Inskriftytorna, som äro
brottytor, hafva blifvit tilljemnade genom huggning. På kanterna, der inskrifterna stå,
har tillhuggningen varit någorlunda grundlig, så att stenarna här äro ganska jemna, under
det att på de af ornament upptagna midtytorna många ojemnheter blifvit qvarlemnade.
Oaktadt stenarna, såsom ofvan är nämndt, äro väl bevarade, bära de likväl ty dliga märken
från sin förnedringstid, då de lågo som golfstenar, utsatta för bearbetning genom de
kyrkobesökandes skodon. Inskriftytorna äro nämligen glatta, som om de blifvit slipade,
oeh streck, hörande till orneringen, äro på många ställen svaga och otydliga, eller till
och med helt utplånade. Runorna hafva dock icke lidit någon nämnvärd skada genom
den misshandling, för hvilken stenarna varit utsatta. Smärre skador, som stenarna lidit
derigenom att tunna skärfvor fallit ut, härleda sig möjligen från en senare tid.1

Den ornamentik, som smyckar Sandbystenarna, är oss bekant från flere förut
omtalade öländska runstenar, t. ex. Resmostenen nr 4 (pl. V). Motivet är ett bandformigt
djur, som har ett smalt hufvud med nedhängande tand och långt, smalt, framtill spetsigt
öga och som är utrustadt med extremiteter, som sluta i en lång, vanligen klufven
fot. Vidare äro slingorna ordnade så, att de bilda ett flätverk. Sandbystenarna skilja
sig från Resmostenen i afseende på ornamenten deri, att de förras ornament äro
konturteckningar, medan Resmostenen har upphöjda ornament.

Runorna äro på begge Sandbystenarna regelbundet inhuggna. De bestå af jemna, i
bottnen rundade streck. En egendomlighet, som utmärker dessa stenar, är det sätt, på
hvilket runor äro stungna. Detta har icke skett genom inristning eller huggning, utan
derigenom att hål af omkring 8 millimeters diameter blifvit borrade djupt in i stenen.
Ett liknande sätt att utmärka stungna runor har jag iakttagit på några gotländska stenar,
som tillhöra samma tid som Sandbystenarna.2

Sandbystenen nr 26 har en höjd öfver jordytan af 186 cm (— afståndet mellan
toppen och det nedersta inhuggna strecket); största bredden är 98 cm, tjockleken 7 cm.

Den djurslinga, i hvilken inskriften är inhuggen, har hufvud af ofvan beskrifvet
utseende samt en framfot och en bakfot, hvilka äro dragna in under kroppen och sticka
fram nedtill på hvar sin sida om det nedhängande tungforrniga ornamentet. Kroppen slutar
med en lång svans, hvars ända är cirkelformigt hoprullad. Den öfriga delen af ytan
fylles af två på ungefär samma sätt bygda djur, hvilkas hufvud finnas midt på stenen.3

Inskriften är följande:

* Krw+HtK - +hK * *{irn+ * w * +1+1^ - Þ+n+ - www * ritn * »

5 10 15 20 25 30 35 40 45

HTti+ * * nnfi+ - rønix

50 55 60 65

1 Nr 26, pl. XVI, har dock en skada, som ser farlig ut för stenens bestånd. Till höger är ett hack i
stenens kant, uppkommet genom en skärfvas utfallande. Från detta hack utgår en spricka uppåt stenen
tvärsigenom densamma.

2 Runstenarna i Sjonhem (Säve, Gutnisha urkunder, nr 89—90), Hauggrän (Säve nr 84) och
Stain-kumbla (Säve nr 82—3).

3 Det ena djuret, hvars hufvud är till venster, har en nedhängande framfot (till venster på stenen) och
slutar med en lång bakfot (till höger midt emot ordet ifflÅ). Det andra djurets hufvud är till följd af stenens
nötning mycket otydligt: det har ett kort öra, öga af vanlig form samt en tand, som utgör ett långt, under
underkäken nedhängande band. Detta djur har en lång framfot (öfverst till höger). Från den punkt, der denna
fot går ut, utgår äfven ett annat band (svans). Djuret afslutas med en lång fot.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:22:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sri/1/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free