Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26 och 27. Sandby kyrkogård (Pl. XVI och Pl. XVII)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
ÖLANDS RUNINSKRIFTER.
systur. — Den stungna runan Y betyder gh: helgun, Hælghunn. Deremot uttryckes icke
blott k-ljud (kubl, auk), utan äfven g-ljud med ostunget Y: kuþfastr, Gubfastr, koþan, góban.
När milþkini skrifves ined P, liar uttalet alltså varit møbgini med g och ej med gh. Som
bekant har öfvergången från gh till g efter ð inträdt i fornsvenskan allmänt redan före
den tid, från hvilken vi hafva en bokliteratur (Noreen, Pauls Grundriss 2, I, s. 600).
Sandbyinskriften nr 26 visar, att denna ljudöfvergång i öländskan går tillbaka ända till
elfte århundradet.
Vi hafva förut (s. 12) nämnt, att Sandbystenarna äro de bäst bevarade
representanterna för en grupp af nära samtidiga öländska runstenar. Till denna grupp höra
följande 8 monument, hvilka alla finnas i samma trakt af södra Öland:
1—2 Resmostenarna nr 3 och 4;
3 Mörbylångastenen nr 6 (B. 1074);
4 Hulterstadsstenen nr 19 (B. 1069);
5—6 Hulterstadsstenarna nr 21 och 22;
7—8 Sandbystenarna nr 26 och 27.1
Dessa stenar utmärka sig genom prydliga former och en rik ornamentik. Elementen
i denna ornamentik äro bandformiga djur och ornamentala band, hvilka tillsammans bilda
entrelacs. De mest framträdande djurbilderna hafva det utseende, som ofvan s. 83 är
beskrifvet,2 men derjemte förekomma på de flesta äfven ormlika djur. Denna ornamentik
har varit vidt utbredd i Norden, men träffas på runstenar hufvudsakligen blott i
Mälar-landskspen samt på Öland och Gotland.3 Utmärkande för de flesta af de öländska
runstenarna med denna ornamentik är att ornamenten äro upphöjda. Någon skilnad i ålder
mellan dessa och runstenarne med konturteckningar har man ingen anledning antaga.
Dessa ornament förekommo förmodligen oftast i trä, och det är träornamentiken, som är
efterbildad på runstenarna med upphöjda ornament. Ivalkhällarnes plana ytor egna sig
förträffligt för användandet af upphöjda ornament.
Genom ornamentiken bestämmes dessa runstenars ålder. Vi träffa denna ornamentik
på de talrika svenska runstenar, hvilkas inskrifter blifvit inristade af Yppir (íibÍR) och
Balle (ball). Hans Hildebrand har i sin afhandling Svenska folket under Hednatiden, 2:a
upplagan, s. 154 hänfört dessa svenska runstenar till den Stenkilska ättens första
regeringstid. Denna tidsbestämning är otvifvelaktigt rigtig. Den vinner bekräftelse deraf, att vi
träffa denna ornamentik på en runsten i Uppland (B. 277 och 1136), på hvilken konung
Håkan röde nämnes, och denna konung regerade sannolikast efter Stenkil, som dog år 1066.4
Sandbygruppens runstenar kännetecknas emellertid icke endast genom sin yttre form
och sin ornamentik. De utmärka sig äfven genom en jemförelsevis rik och klar ljud-
1 Från norra Öland äro fyra monument kända, som äro samtidiga ocli nära beslägtade med
Sandbygruppens runstenar, nämligen två (nyfunna) i Köping samt två från Källa. Endast en af inskrifterna (L. 1291)
är någorlunda fullständigt känd.
2 Att det stora djuret på Hulterstadsstenen nr 21 är samma ornamentala djur som de, hvilka vi träffa
på de andra stenarna, är ofvan (s. 72) utveckladt.
3 Jemför Montelius, Svenska Fornminnesföreningens Tidskrift I, s. 62.
4 Se ATS, X, s. 72 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
