- Project Runeberg -  Sveriges runinskrifter / Första bandet. Ölands runinskrifter /
88

(1900) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26 och 27. Sandby kyrkogård (Pl. XVI och Pl. XVII)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

88

ÖLANDS RUNINSKRIFTER.

tecknad ei (reisa, stein). Det är ej troligt, att någon betydlig olikhet funnits i
språkutvecklingen mellan så närbelägna orter.1 Afståndet mellan Hulterstads kyrka och Säby
är föga mer än en mil. På grund af allt hvad jag här utvecklat anser jag mitt
antagande att Säbystenens former Sllin och risa uttalats Swæinn och ræisa vara berättigadt.

Gräsgårdsstenen nr 16, som funnits föga mer än Vi inil söder om det ställe, der
Säbystenen nr 18 står, har ristu, som kan tydas såväl ræstu som ræistu. Möjligheten af
den senare tydningen framgår såväl deraf att stenen också haft acc. stain (stæin) som
äfven deraf att stenen antagligen varit äldre, men i alla händelser icke yngre än
Sandbygruppen. Inskriften står i en enkel djurslinga och har ^ rigtigt- användt för
ursprungligt palatalt r. — Om uttalet af formerna sihstin och þÍR på denna sten är förut ordadt
(se s. 64).

Runstenen nr 7 i Mörbylånga kyrka (ofvan s. 49) hade enligt den enda tillgängliga
teckningen, Bautil 1072, risa Sten, det senare enligt min förmodan läsfel för Stin. För
denna runstens jemförelsevis höga ålder talar den enkla djurslingan, vidare att o uttryckes
med U (þur-) och att ordet »efter» skrifves ÍftÍR med Uttalet har derför otvifvelaktigt
varit ræisa stæin. Till samma trakt höra de med invecklade slingor prydda Resmostenarna
nr 3 och 4, som hafva flera ord, i hvilka diftongen æi är betecknad med två tecken (ai
eller ei). Afståndet mellan Mörbylånga och Resmo kyrkor är fogelvägen föga mera än
V4 mil.

Kastlösastenen nr 9, af hvilken Rhezelius träffade, ena hälften ute på fältet, och som
derför troligen icke varit rest på kyrkogården, hade enligt den enda tillförlitliga
teckningen Bautil 1063: raisti Staill, men acc. Sllin. Denna runsten visar samma åldersmärken
som Mörbylångastenen nr 7. I de två förstnämnda orden hafva vi derför otvifvelaktigt
den rigtiga beteckningen för stamvokalen, och uttalet har varit: ræisti, stæin, Sicæin.

Slutligen hafva vi L. 1296 (Köping) med rata (icke raista såsom hos L.) Stin.
Stenen är känd endast genom två äldre teckningar. Den var illa faren. Inskriften var
inhuggen i en enkel slinga, men af denna voro de karakteristiska delarna, början och
slutet, utplånade. Af den ofullständigt bevarade inskriften finner man, att ö-ljudet var
uttryckt med os-runan, men å andra sidan har stenen (aftR). Något skäl att antaga
stenen vara yngre än Sandbygruppen förefinnes icke; stenens form Still har derför troligen
uttalats stæin.2

1 Då ingen anledning förefinnes att tro något annat, får inan antaga, att runristaren varit hemma på
den ort, der inskriften finnes.

2 Södra Möcklebystenen nr 15 (s. Cl) har enligt den enda kända teckningen (af Frigelius) haft raisti
Stina þinsi. Jag vill numera icke bestrida, att detta kunnat vara en rigtig läsning eller att þinsi kunnat
föreställa acc. plur. þinsi kan hafva uttalats pensi, för äldre pennsi, en form, som är bildad med suffixet -si af
samma grundform som den äfven blott i runor förekommande acc. plur. penna är bildad af med suffixet -a, got.
•üh {penna, analogiskt för panna, af urnord. panR, got. pans; E. Lidén, Arkiv IV, 112). Jag vill derför nu

läsa och tolka inskriften: Ábiqm ræisti stæina pensi æftin–-, fa&ur sinn, {auk æftiii) Wikar, l/róðnr

sinn, »Åbjörn reste dessa stenar efter N. N., sin fader, (och efter) Vikar, sin broder». Stenen har alltså utgjort
en af ett par. — Att inskriften varit äldre än öfvergången från æi till é och att Stina således uttalats stæina
framgår dels deraf att i inskriften ræisti skrifves raisti, dels deraf att palatalt R regelmässigt betecknas med A
(ÍftÍR) samt att ö-ljudet är uttryckt med f\ (bruþur). {Not, tillagd vid korrekturet.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:22:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sri/1/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free