Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
ÖLANDS RUNINSKRIFTER.
*n+fx : h+f : • 1+ : r+H
14+ : KirxPH : : ixfTnmS : 1? : &ífx : H$M :
*nruh: KBM- : rw+fi: r+H+ : ^ : wvm : m
h : 4m : shmlu
Thet är: Huar som lääs: Therma kyrkia heter Runasten, thät bor sköna herrar,
kunna Runär läsa och skrifva. Håk, Jon, Olle, Kalmarn».
I konceptet saknas skiljetecken och första raden står sist.
Söderberg anmärker, att Rhezelius missförstått +-KJ, (= hæc). Detta är emellertid
icke det enda missförståndet hos Rhezelius. Inskriften bör translittereras på följande sätt:
huør: søm : thættæ : læs
tanæ : kirkia : hætar: runastæn : tal: bør: socna : haræn : kunnæ : runær: læsæ : oc : scrifuæ
: hæc io : ola : calmarn
I denna translitteration har ‡ återgifvits med 0 till åtskillnad från \ 0 men kan
icke uti huør och Søm hafva annat ljudvärde än 0. Runorna K k och 4, C brukas utan
åtskillnad och th har samma ljudvärde som t. Runan \ måste antagas uttrycka både
e-och ä-ljud och därtill användes ock H i binderunor. Uti täl är I f åsyftadt att vara 1 t,
som vändts, för att ej binderunan skulle få utseende af i 0.
Inskriftens fonetiska transskription torde vara följande:
Hwår som tættæ læs, tænnæ kirkia hetær Runasten. Teet bor sokna-hærræn kunnæ,
runær læsæ ok skrivæ. Hæc Jo[hannes] Ola[i] Kalmarn[ensis].
Öfversättning: Den som läser detta, denna kyrka heter Runasten. Det bör
kyrkoherden kunna, [nämligen] läsa och skrifva runor. Detta [skref] Johan Olofsson från Kalmar.
N. J. Löfgren, Tjenstemän wid Församlingarne och Lärowerken uti Kalmar stift,
Kalmar 1836—1839, innehåller s. 697 följande uppgift:
»Joannes Olai Calmariensis erhöll bisk. Hans Brasks i Linköping fullmagt på Sandby,
dat. Lincopiæ 1525. Osäkert, huruvida han tillträdde eller icke, ty Petrus Aposta var
här kyrkoherde år 1525, då nyssn. biskop här visiterade.» Om Runsten sn uppgifves s.
648: »Petrus Magni var här Curatus 1525, då Biskopen i Linköping Hans Brask visiterade.
. . . Dn Petrus nämnes i räkenskaperne i Kongl. Kaminar-Collegii arkiv såsom
kyrkoherde i Runsten och Långlöt åren 1547—57.»
Hvarken rimformerna eller språket uti inskriften torde förbjuda antagandet, att den
härrör från ofvannämnde Joannes Olai Calmariensis, som alltså också varit kyrkoherde i
Runsten. Då det knappt kan antagas, att färdigheten att läsa och skrifva runor varit
så allmän bland kyrkoherdarne, som inskriften säger vara önskligt, synes det mycket
sannolikt, att runinskriften uti mässboken i Runsten (Öl. 35) är att tillskrifva samma
kyrkoherde. Då denna mässbok är tryckt 1541, har Joannes Olai Calmariensis alltså då
varit kyrkoherde i Runsten men 1547 efterträdts af dn. Petrus.
Ordet sokna hærra in. ’kyrkoherde, sockenprest’ anföres i Söderwalls Ordbok öfver
svenska medeltidsspråket från 1408. I afseende på språket är att märka, att th blifvit t
och ä öfvergått till å i liwor, äldre hwä[r). A andra sidan utgör hwor med bibehållet -?• i
nom. sg. en viss ålderdomlighet, äfvensom runær, som är en utveckling ur runsv. rünaR,
rüniR och alltså kanske förutsätter nom. sg. run, icke runa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
