- Project Runeberg -  Sveriges runinskrifter / Första bandet. Ölands runinskrifter /
130

(1900) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterskrift

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1-130

ÖLANDS RUNINSKRIFTER.

Finnos alltså uti en inskrift i, motsvarande diftongen æi, är detta ett tecken på
jämförelsevis hög ålder, såvida icke andra omständigheter visa, att inskriften tvärtom är
mycket ung. Motsvaras diftongen æi af ei, visar detta, att inskriften är något yngre,
hvaremot från beteckningen ai ensam ingen slutsats kan dragas.

Det är svårt att förstå, huru diftongen æi kunnat komma att betecknas med runan
i, då af gammalt beteckningen ai var därför bruklig. Därför synes det sannolikt, att i
är en tillnärmelsevis ljudenlig beteckning och att uttalet varit det af æi uppkomna ë.
Det är åter mycket lätt att förstå, hurusom detta ë kunde betecknas med ai. I de äldsta
inskrifterna brukades ai som tecken för ë af gammal vana sedan den tid, då man
uttalade æi, ty det är bekant, hurusom ofta en beteckning fortlefver långt efter att det
ljudförhållande försvunnit, den en gång återgifvit, jfr t. ex. den svenska rättstafningens
stumma konsonanter i dj, gj, hj, ]j, hv. Efter hand har man afsiktligt användt denna
digrafiska beteckning ai för ë, som visserligen icke var ljudenlig men i alla fall icke
utsatte för felläsningen i, såsom beteckningen i gjorde, och numera var oskadlig, då æi icke
vidare fanns i språket. Att beteckna ett vokalljud med två tecken var i forntidens
rättskrifning ingenting ovanligt, i afseende på runor behöfver blott hänvisas till Söderbergs
redogörelse för beteckningen å 1. Karlevi, s. 27. Det kan ock med skäl ifrågasättas,
huruvida Karlevi-stenens diftonger icke äro blott enkla vokaler; dess ai motsvarar blott
i två fall diftong, i fyra fall ä-ljud, och beteckningen au brukas för diftong i två fall,
men ersättes i två af U.

Då den stungna runan \ e kom till större användning, hafva vissa ristare kommit
att förbättra digrafen ai som tecken för ë till ei. hvilket bättre påminde om ljudet ë. Af
ofvanstående redogörelse framgår, att ei förekommer blott i jämförelsevis yngre inskrifter.

Att från digrafen ei för det enhetliga ljudet ë komma till den enkla beteckningen
e, var en reform, som försiggick i slutet af den runsvenska tiden och torde kunna
hänföras till 1100-talet.

Vid midten af 900-talet torde diftongen æi blifvit ë i vårt språk, men beteckningen
för detta ljud stadgade sig alltså först på 1100-talet. Ehuru jag således är benägen att
anse, det de gamla diftongerna æi, au, øy äro sammandragna till resp. ë, ø, ø i de
öländska runinskrifternas språk, har jag dock vid transskriptionen bibehållit beteckningen
för diftong för att bibehålla öfverensstämmelsen med det af Söderberg utgifna h. 1.

Som ett kännetecken på jämförelsevis hög ålder framhåller Söderberg, s. 87, med
rätta, att stenen blifvit rest ute på fältet soin en minnessten vid allmän färdväg, enär
det synes, som om man efter kristendomens införande snart öfvergått till att resa
runstenar som grafvårdar på kyrkogårdarna. Att, seden att resa minnessten på fältet lefde,
äfven sedan 0 kom i bruk som tecken för o, visar 25. Dröstorp, som Söderberg antager
befinna sig på sin ursprungliga plats. Detsamma torde gälla om den ansenliga 37.
Lerkaka. Runstenarne 5. Borgby och 10. Alflösa visa, att den upplefde införandet af
beteckningen ei. Ett förebud oin den nya seden utgör 36. Bjärby, som står vid vägen
efter gammal sed, den brukar ock U för o, men inskriften anmärker om den döde: »Han
är begrafven i kyrkan.»

Söderberg påpekar, s. 87, att alla med konstiga slingor prydda runstenar på Öland
(till antalet 12) uppenbarligen varit resta på kyrkogården. Af dessa runstenar uppräknar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:22:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sri/1/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free