Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING.
XI
Rökstenens runrad är följande:
r" hDhftr^tMM-lMM
f it |j o r k • h n i a s • t b m I r
I 43 Ingelstad överensstämma II, |), r, k, h, i, S med rimformerna på Rökstenen, uti a
sträcker sig bistaven litet över på vänstra sidan, i t och I utgå biståvarne nedom stavens
topp och äro förlängda över staven, i t åt höger och i I åt vänster.
I Östergötland 174 Skärkind har II, s, b Rökstensrunornas form, t är T och h
I 8 Ivälvesten förekomma av dessa f, II, |), r, k, II, i, 8, t. I, R i väsentligen samma
form som på Rökstenen, i |} utgår dock bistaven längre från stavens ändar; a har formen H,
b A, och 0, 11, m saknas.
I 38 Boberg motsvara U, r, k, 11, i, S rimformerna på Rökstenen, a är + med kort
bistav till höger, och t är f, med bistaven i Rökstenens 1 nedom stavens topp och förlängd
åt höger, övriga runor saknas.
I 117 Slaka synas U, |), r, i, r hava haft ungefär samma form som på Rökstenen,
0 är ‡, h *, n t, a S I (?), t I som i ög. 38 och 43, b denna form av b förekommer
ock i runinskriften på en kittel i det norska skeppet från Gokstad c. 900.
24 ürminge har Rökstenens a \ och ett t som 38, 43, 117 men med bistaven på stavens
mitt; f, r, i, r ha icke kortkvistform.
I 64 Bjälbo har ett t samma form som 38 och 43, de övriga äro 1"; i 146 Dagsberg
har ett t form av Y, det andra "T; övriga runor ha icke kortkvistform.
Med hänsyn till graden av trohet, varmed Rökstenens runformer äro bevarade, torde
tidsföljden av kortkvistgruppens inskrifter vara den, vari de ovan anförts.
Kortkvistgruppens inskrifter äro alla ristade i raka rader, 64 Bjälbo visar en
övergångsform mellan dessa raka rader och den senare ormslingan, 146 Dagsberg har en
enkel ormslinga, sådan sotn förmodligen även 94 Orminge har haft, men då 146 har
nom. sing. I|fra|] utan nominativ ändelse, vilket är ett ungt drag, äro kortkvistrunorna i
dessa inskrifter förmodligen att betrakta som arkaismer.
Då runformerna inom kortkvistgruppens inskrifter förete en så pass betydande
växling, synes det omöjligt, att de alla kunna härröra från Rökstenens ristare Bjare, utan
de måste hava haft var sin särskilda ristare. Då därjämte vissa av de använda formerna
visa en utveckling sinsemellan (o h: ‡; t 1: †; I l^: t), måste man antaga, att
kortkvistgruppens inskrifter i Östergötland äro att fördela på en jämförelsevis längre tid, t. ex.
50—75 år, och förmodligen sträcka sig till c. 950.
Jämföres den vanliga runraden på 16 tecken med kortkvisttypen, är det lätt att se,
att många runor av kortkvisttypen utgöra en förenkling av de vanliga runorna, såsom
Wimmer, Die liunenschrift, s. 28, påpekat; kortkvisttypens 11 I, n K, a h, H, S t 1, t,
b \r, IH †, I 1", r i utgöra en förenkling i jämförelse med de vanliga runorna h n
a +, 8 h, t b B, m T, I h, r à, varemot det må anses för en tillfällig variation, som
råkat bliva övlig, då bistaven utgår nedom stavens spets i U, r, och nära stavens spetsar
1 |] av kortkvisttyp. Huruvida kortkvisttypens m † utgått från m T eller 9, kan ej avgöras,
men Wimmer antager troligen ined rätta den senare upprinnelsen.
Förenklingen avsåg naturligtvis att underlätta ristningen och drives senare än längre,
i det Bugge, Rök I, s. 120, och Forsa-ringen, s. 36, säkerligen med rätta förmodar, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
