Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING.
XIII
§ 4. Formen 9 för m förekommer i följande inskrifter, som jag därför kallar
m-ristningar: 77 Hovgården, 81 Ilögby, 131 Heda, 132 Heda (blott vänstra bistaven går in
till stavens topp, m T förekommer därjämte), 193 Ilärberga, 200 Uddarp. Av samma
ristare sora 81 Högby äro sannolikt 77 Hovgården, 82, 83 och 84 Ilögby samt 165
Skän-ninge. Av densamme som 132 Heda är säkerligen 133 Häggestad, och anordningen på
71 Dala liknar den på 193 Ilärberga, som åter i mycket påminner om Ög. 200 Uddarp.
Runan m förekommer på 133 i formen Y, på de övriga alls icke.
Bland m-ristningarne synes 200 Uddarp vara den älsta, då dess inskrift är anordnad
i raka rader; den synes sålunda till tiden stå inskrifterna med kortkvisttyp nära och är
kanske äldre än 64 Bjälbo.
Måhända utgör alltså 200 Uddarp. 193 Ilärberga, Ög. 71 Dala en ristares verk, som
kännetecknas <renom att runorna äro mvcket stora, liksom fallet var med 117 Slaka bland
kortkvisttypens inskrifter, och att inskrifterna äro kortfattade och prosaiska. Prep. ’efter’
har formen llftiR. Dessa ristningar hava intet tecken till kristendom.
Högby-ristaren Torkel namngiver sig på 81 och 82 Högby samt 165 Skänninge. På
83 har ormens huvud och stjärt samma form som på 81. Dessa ristningar visa dock
även åtskilliga olikheter, varför det icke förefaller omöjligt, att även 77 Hovgården är
ett verk av Torkel, då dess kors är en variant av det på 81 och dess kolon
återfinnas 165.
Tiden är för Torkels ristningar tillnärmelsevis bestämd genom hänsyftningen på slaget
på Fyrisvall å 81 Ilögby, vilket stod c. 988, och då ristaren är kristen, har runstenen
ovan hänförts till andra decenniet av 1000-talet. Av Torkels-ristningar innehålla 81, 83
och 165 vers.
Heda-stenarne 131, 132 och 133 Häggestad förefalla något yngre dels genom att 9
är på övergång till T, dels genom att digrafisk beteckning inträder för monoftongerade
diftonger, varom mera nedan. I 131 och 133 liar f båda bistavarne lika långa, vilken
form också förekommer i 92 Väderstad, 140 V. Tollstad, 142 St. Åby, av vilka 92, 142
i anordning likna 131.
§ 5. Ett åldersmärke utgör betydelsen av os-runan ‡), i det denna runa i äldre
inskrifter brukas för att uttrycka nasalerat a och dess omljud, i yngre däremot betecknar
o och dess omljud. Os-runan kan i förra fallet i korthet sägas vara a-runa, och
inskrifterna a-ristningar, i senare fallet o-runa och inskrifterna o-ristningar. I det följande
skall blott det långa ö-ljudet och dess omljud tagas i betraktande, ty där II betecknar
kort ljud, kan man aldrig med säkerhet veta, om uttalet varit o eller u.
Följande grupper av inskrifter finnas med avseende på os-runans bruk:
I. Nasalerat a och dess omljud betyder os-runan i följande inskrifter, vilkas exempel
på denna beteckning anföras i parentes jämte förekommande fall av att det långa ö-ljudet
och dess omljud betecknas med runan u:
i) 25 S. Mem (|ionsa: buru|wr), 2) 60 Jännsta (|)onsi: askut: bru|jur), 3) 74 Dala (|jansi: auno : bru|jur),
4) 81 Högby (o : asmutr, |jansi, : |nikir, mu|iur. bru|nir, ku|ir, furi, frukn, |wrkil), 5) 83 Ilögby (o : |iasi, |jura,
tu), 6) 92 Väderstad tøonsi), 7) 109 Frössle (onut), 8) 117 Slaka (tio), 9) 119 Slaka (sikton, |ioi: buta),
10) 131 Heda (onut konb : |)usi, |jurkiR), ii) 136 Kök (stonta, faikion, somon, o, monum, onart. ön ’på’, ön æn,
strontu, uoki, hoislaR, troki, kuonaR), 12) 139 V. Tollstad (aout), 13) 149 Furingstad (|jonsi: hrulf), 14) 154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
