- Project Runeberg -  Sveriges runinskrifter / Andra bandet. Östergötlands runinskrifter /
XX

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

XX

ÖSTERGÖTLANDS RUNINSKRIFTER.

Liksom monoftongisk beteckning är övervägande i dessa ålderdomliga inskrifter, är
ock förhållandet i inskrifterna med -|]i (-|iu) i pret. av ’resa’. Uteslutande monoftongisk
beteckning hava bland dessa: 112 Hjulsbro, 15 Svensksund, 42 Örevad, 67 Ekeby, 85
Högby, 96 Karleby, 97 Grönlund, 108 Kärna, 109 Frössle, 143 St. Åby, 126 Karlslund,
191 Nybble, 196 Hulterstad, 197 Sorby, 204, 205 Viby, 208 Enebacken, 210 Kårarp = 18;
blandad monoftongisk och diftongisk beteckning: 11 Vårdsberg, 20 Hjärtruin, 34 Lundby,
88 Axstad, 53 Styrstad, 211 Mörby, 215 Lägernäs, 219 Lundby =8; blott diftongisk
beteckning: 64 Flistad, 96 Haddestad, 132 Heda, 133 Häggestad, 135 Gärdslösa, 144
Ödeshög, 149 Furingstad, 235 Ö. Stenby = 8.

Inskrifterna med monoftongisk beteckning äro alltså uti inskrifterna som följa efter
kort kvisttypen intill c. 1020 nära tre gånger så många som de med blandad monoftongisk
och diftongisk beteckning och nära fyra gånger så inånga som de med blott diftongisk.

Att diftonger i sådan utsträckning kunnat tecknas med enkelt tecken, synes otänkbart,
helst då den gamla skrivseden för dem fordrade två tecken. Man måste alltså sluta till, att
diftongerna æi, au, øy under 1000-talets första årtionden i Östergötland varit
monoftonge-rade till é, ø, ø. De fall av diftongisk beteckning, som förekomma, äro följaktligen
att betrakta som digrafisk beteckning av ë, ø, ø, antingen som kvarlevor av den en gång
ljudenliga beteckningen för diftongerna (så troligeii ack. anno 71 Dala) eller troligare som
nyuppfunna digrafer för ë, ø, ti, jämförliga med de digrafer, som särskilt 45 Björnsnäs
så rikligt företer (haukua, haili, |iaisi 2 g., kair|]u, aiftiR).

Av inskrifterna med -ti (-tu) i pret. av ’resa’ hava följande uteslutande monoftongisk
beteckning för de gamla diftongerna æi, au, øy: 111 Landeryd, 13, 14 Konungsund, 46
Herrstaberg, 68 Ekeby, 89 Skrukeby Holagård, 104 Gillberga, 105, 108 Kärna, 118, 120,
121, 122, 123 Slaka, 163 Skattna, 170 Ösby, 172 Skärkind, 180 Gammalkil, 183 Kärrsjö,
187 Hackstad, 189 Bo, 190 Nybble, 199* Sya, 202, 203 Gottlösa, 207 Enebacken, 214
Egeby, 228 Tuna bro, 230 Åkerby trappbacke, 233, 234, 235 Ö. Stenby = 32; följande
blandad monoftongisk och diftongisk: 22 Odenstomta, 30 Skjorstad, 44 Björnsnäs, 47
Herrstaberg, 99 Hov, Mogata sn, 129 Linköping, 148 Furingstad, 155 Sylten, 161 Kimstad,
165 Skänninge, 184 Sjögestad, 201 Veta, 209 Enebacken, 212 Ålbäcken, 221 Törnevalla,
231 ö. Stenby, 237 Allonö — 17; följande uteslutande diftongisk: 25 S. Mem, 26 ö. Skam,
100 Ringarum, 103 Kaga, 130 Linköping, 169 Gistad, 186 Frackstad, 229 Var by = 8.

Även i inskrifter med -ti (-tu) i pret. av ’resa’ äro sålunda de med blott monoftongisk
beteckning’ nära dubbelt så många som de med blandad monoftonsrisk och diftongisk och

o O o o

mer än tre gånger så många som de med blott diftongisk.

De liggande gravstenarnes inskrifter förhålla sig i avseende på monoftongisk och
diftongisk beteckning för de gamla diftongerna æi, au, øy på följande sätt: Monoftongisk
är beteckningen dels i 198 Normlösa, en av dem, som brukade U som o-runa och alltså
kan betraktas som den älsta, dels i 35 Fornåsa, 39 Skeppsås och 49 Rogslösa, som hava
det yngsta runalfabetet, och dels slutligen i 3 Orlunda, 51 och 56 Väversunda, 72 Hov,
231 Ö. Stenby, diftongisk uti 37 Fornåsa, 53 Väversunda, 73, 74 Hov, 160 Kimstad, 213
Västerlösa. Då dessa liggande gravstenar redan genom sin befintlighet vid kyrkan visa
sig i allmänhet vara yngre än runstenarne ute i bygden, vilket åldersförhållande bekräftas
genom deras bruk av 0 som o-runa, kan deras diftongiska beteckning icke bero på att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:22:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sri/2/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free