Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XLVIII
ÖSTERGÖTLANDS RUNINSKRIFTER.
granit, längden 1,70 111, bredden vid första skiljetecknet 09 cm och över stora korsets
centrum 60 cm. Slingans bredd är 11—14 cm.
Inskriften börjar med ett svagt korsformigt skiljetecken. I namnet sikstin är t mycket
otydligt, blott kännestrecken synas svagt; även i risti är t högst oklart; av staven och
vänstra kännestrecket ses antydningar, av högra kännestrecket blott spetsen. Att det icke
har stått ris|]i, såsom på Og. 15 Svensksund, har aman. 15. Schnittger på min begäran genom
förnyad undersökning i aug. 1909 godhetsfullt förvissat mig om. I Stin kan ej vänstra
kännestrecket till t med säkerhet påvisas; det högra är matt; av n finnes blott nedre staven
jämte kännestrecket; vid i finnas upptill ett par naturliga fåror, lika kännestreck till t.
Skiljetecknet efter Stin är bortslaget, av |lilisa finnes blott staven av |), iftiR med
följande kors är alldeles borta, av namnet därefter finnes blott slutet lli, i vars U
kännestrecket utgår 3,5 cm t. h. om
stavens topp. Ihrfors läser Ut i
slutet av namnet, vilket kan
förmodas .vara riktigt, då den
avlidnes namn Ög. 15 Svensksund
slutar på -Ut och dessa
närliggande runstenar kunna antagas
resta över samma person. Åman.
B. Schnittger fann vid förnyad
undersökning i aug. 1909
omöjligt att avgöra, om det stode lit
eller lli. I B. 837 är namnet
i-lli med rum för en runa
mellan i och U. Det namn, som
åsyftas, kan då hava varit Anund, vilket förutsätter att 27 i är felläst för a och 29
i för t.
Inskriften är alltså följande:
* sikstin * risti * stin[» |)](insa *iftiR »i)-ui »fa|iur * sin *
5 10 15 20 25 80 85
översättning: Sixten reste denna sten efter sin fader i-ui (Anund?).
B. 837.
14. Konungsunds kyrka, Björkekinds hd.
Pl. IV. Fig. 2.
Litteratur: 15. 838; l. 1104; W. 28; Peringskiöld, Mon. VII; Broocman, Beskr. öfver Östergötl. 2, s. 568;
P. A. Säve, ATS 2, s. 96, Reseber. 1862, s. 37; Ihrfors, Ostrogothia sacra, s. 37, teckn.; C. F.
Nordenskjöld, Reseber. 1871, s. 126, teckn.
I B. 838, av Peringskiöld och Broocman, angives runstenen vara på kyrkogården, P. A.
Säve fann den på dess nuvarande plats i kyrkans stenfot på södra yttersidan väster om föreg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
