Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXII
ÖSTERGÖTLANDS RUNINSKRIFTER.
toppen av t, oeh kännestrecken till t äro grunda. I sin är övre strecket av S utdraget
till nedre slinglinien, och vänstra kännestrecket av n är 1 cin, det högra 2 cm. I auk
är kännestrecket i U parallellt med staven och utgår 2 cm till höger om densamma.
I |iorklin har staven i |) nedom kännestrecket aldrig funnits. I slingans sista ord eftiR är
v. kännestrecket till t nästan parallellt med staven. Därefter tyckes ett snett kors följa
som skiljetecken. Inskriftens slut fa|]U • sin utan följande punkt följer på stenens topp
nedifrån uppåt.
Stenen är i toppen skadad av vatten, så att det ej kan avgöras, oin fa|lu • sin stått
inom slinglinier. Detta har dock troligen icke varit fallet.
Runorna äro alltså följande:
a) Huvudslingan: • asa • lit kiarua • kuml • eftiR - |iorkes! • bonta • sin • auk • |iorkun • eftiR *
5 10 15 20 25 30 35 40 45 50
b) Toppen: fa|lu • sin
55
Inskriftens andra namn motsvarar fsv. Thorgisl S. D. III, 98 (1312 Uppl.), men
ristningen |jorkesl antyder kanske en förändring av dess i till e, som måhända utgör en
yttring av ljudlagen vokalbalans, se A. Kock, Stud. i fornsvensk ljudlära s. 243 ff. |iorkun
är kvinnonamnet porgunn, vilket Lundgren Personnamn blott kan anföra som ingående
i ortnamnet Torgunnehagen, Gestad sn, Dalsl.
översättning: Asa lät göra minnesvården efter Torgisl, sin make, och Torgun efter
sin fader.
30. Skjorstad, Tåby sn, Björkekinds hd.
Pl. X. Fig. 2.
Litteratur: L. 1106; W. 30; Broocman, Beskr. öfver Östergötland 2, s. 565; W—n, Runstenar, tecknade
och beskrifne, s. 340 uti Iduna h. 9, Tab. I, fig. 23; P. A. Säve, Reseber. 1862, s. 39, teckn.; C. F.
Nordenskjöld, Reseber. 1871, s. 170, teckn.; E. Ihrfors, Ostrog. sacra, s. 35, teckn.
Rörande stenens historia och nuvarande plats, se föreg., vid vars norra sida den står
rest på ett avstånd av 12 steg, 6 steg öster om landsvägen.
Runstenens ämne är granit. Höjden är 2,5 m, bredden vid foten 70 cm, över korsets
medelpunkt 66 cm. Slingans bredd är 8—10 cm.
Ristningen är synnerligen tydlig.
Av ordet ’denna’ äro |)e- fullständigt i behåll, och av n synes 5 cm nedifrån av staven
och 4 cm av kännestrecket, varefter slingan är bortslagen. Efter 14 cm ser det ut, som
om foten av en stav syntes, och sedan ett skiljetecken, som utgöres av en djup övre prick
i kanten av stenen och en grundare undre nära kanten. Ordet ’denne’ har kanske alltså
haft formen |ien[si]; L. 1106 läser |)ana; W—n blott |l—. Efter S i sun finnes en rund
grop, och en liknande finnes uti r i tau|ir, båda troligen naturliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
