Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
ÖSTERGÖTLANDS RUNtNSKRtPTËR. i
ög. 147 efter sin broderson Fogle, så hava de rest ög. 32 efter sin systerson Torkel.
Beteckningen br|]r • sin ’sin broder’ avser alltså förhållandet mellan |)urkl och |iurburn, vilken
ävenledes varit en systerson till Sven och Sandar. Torkels förhållande till Torbjörn betecknas
alltså genom »sin broder», hans förhållande till Sven och Sandar genom »son till systern».
översättning: Sven (?) och Torbjörn och Sandar, de reste denna sten efter Torkel, sin
broder, son till systern.
33. Å kyrkogård, Björkekinds hd.
Pl. XII. Fig. 1.
Litteratur: W. 39; P. A. Säve, ATS I, s. 108, Reseberättelse 1802, s. 59, teckning; C. F. Nordenskjöld,
Reseber. 1871, s. 121, teckn.; E. Ihrfors, Ostrogothia sacra, s. 41, teckn.
Runstenen, som P. A. Säve fann »på öfversta plattan af skolhustrappan» men som nu
befinner sig på nya kyrkogården, utgöres av en större bit, som är 89 cm hög och 54 cm
bred, och en mindre bit, vars höjd är 82 cm och bredd 35 cm. Ämnet är granit.
Slingans bredd är 11—12 cm.
Större delen av inskriften befinner sig på den mindre biten. Den första runan är a,
som säkerligen utgjort slutrunan i (|lin)a; P. A. Säve upptager därefter ett skiljetecken,
soin nu är under jorden. Uti iftiR är övre kännestrecket till f borta. Det följande
skiljetecknet utgöres liksom alla de övriga i denna inskrift av tre prickar; Säve antager blott
två. Uti saibiurn är S vänderuna och b har kännestrecken 1 cm skilda på mitten och
från stavens ändar. I fa|]ur står 1 cm av v. kännestrecket i a på det lilla stycket, det
övriga på det större.
Runorna äro alltså följande:
Lilla biten: — a [i] iftiR : saibiurn : f Stora biten: a|]Ur : sitl i
B 10 15 20
Namnet Saibiurn motsvarar isl. SælnQrn, fsv. Sæbyor (K. IL Karlsson, Skattelängd 1371
s. 64 i Västml. fornm. för. årsskr. h. III, Sæbjörn SRP. n. 1404 (1379).
översättning: [N. N. reste denna sten] efter Säbjörn, sin fader.
34r. Lundby, Å sn, Björkekinds hd.
Pl. XII. Fig. 2.
Litteratur: Brev från E. Ihrfors d. 4 nov. 1889 i VIIAA med teckning.
Runstenen anträffades 1889 vid dikning norr om landsvägen från Å kyrka till
Söderköping ungefär mitt emellan byvägarne till Lundby och Ingelstad, alltså ej långt från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
